I Beträffande åter den antydda likheten med det å O. Åbergs nya karta begagnade maneret, förstår man ännu mindre anledningen till recensentens uppfattning. Hvar finnas å densamma de tusentals större och mindre dalar, som ovilkorligt bort finDas på densamma, om det nya maneret blifvit begagnadt? ec:n uttrycker bland annat sin förundran öfver att, å kartan öfver Finland, Lappmarken — ehuru belägne nära ishafvet — fått samma ton gzom det sydligare Nyland. Då rec:n finner att nämnde Lappmark till och med har samma ton som länderne närmast och å ömse sidor om eqvatorn, synes det mig som sådant borde tydligt antyda, att tonen här ej afser något anpifvande af låglandets fysiska förhållanden. För skolans politiska geografi skulle en mera genomgående orografisk framställning af låglandet vara fullkomligt onödig, såsom tillhörande endast den rent fysieka kartan, hvaraf ingen förefinnes uti ifrågavarande arbete. De flere, för skolkartografien fördelaktiga egenskaper, som det visat sig att detta nya maner eger, har gjort att man förordat detsamma till skolbruk, hvarföre man anser det vara af vigt, att grunderna för detsamma ej blifva oriktigt uppfattade. Från den här angifoa synpunkten har maneret äfven blifvit bedömdt at doktor Petermann i Gotha, med hvilken man meddelat sig, och hans fulikomliga gillande af den id, som legger till grund för detsamma, bör ingifva förtroende för dess användbarhet. Hans egenhändiga skrifvelse i ämnet kannär som helst vara för rec:n tillgänglig. Författaren.