Aftonbladet – 1 december 1871, sida 3

3 ) heten, Han måste känna de förhållanden, und ) hvilka kapitalet bäst tillgodogöres, de fysisk . I Politiska och geografiska förhällanden, som göl ; det möjligt att med fördel företaga en affärsverl samhet vid ett tillfålle och en annan vid ett ar I nat, och han är således kapitalist i både inre oc I yttre mening på samma gång som han är arbe ) tare Det lärer icke undfalla någon, att den, or I grundlägger ett ekonomiskt företag och sysse såtter handarbetaren eller med ett ord köper e lvara på ett håll för att förädlad afyttra den p ett annat, måste besitta ganska stora kunskape Toch är, utsatt för stora tankeansträngningar, or dhan skall kunna rätt sköta sin affär. Dertill kom mer den känsla af ansvar, som hvilar på honor och som är så stor, att kroppsarbetaren. hvilke ofta nog kan hafva anledning att hopplöst blick I framtiden till mötes, säkert skulle känna sig änn sämre till mods, i fall ban kunde tillbyta sig ka I pitalistens afundade ställning med alla dess osedd själsmarter. Jag har nu sökt från några allmännare syn fore betrakta de omständigheter, som icke fi örbises vid bedömandet af ett arbetes ersättnin; Jeller med andra ord arbetslönen, ty all sorts er sättning för arbete är en lön och man kan säg att regentens civillista är lönen för de andlig bördor, han har att bära. Vi hafva derunde sett, att de förhållanden, hvaraf arbetets värd beror, äro väsentligen olika, så att ersättningen storlek måste blifva olika för olika slag af arbete I samma mån, som det blir klart för den stor: massan menniskor i ett land, att denna olikhet ä fullt berättigad. kan man hoppas, att icke de samhället skall uppröras af de stormar, hvilka: härjningar vi flerestädes hafva för ögonen oci som hota åfven oss. Det är derföre nödvändigt att vi göra klart för oss hvilka förhållanden, son sammanhänga med arbetet och som nödvändig betinga den olika beräkningen af ersättning. Så som någonting tröstande vill jag här anmärka att skilnaden såväl i yttre vilkor och stånd son ock i arbetets ersättning allt mera utjemnas i samma mån som kapitalet, d. v. s. mastan af det nyt tiga växer. samma mån, som detta förråd blir större, nödgas egarne dertill nöja sig med en mindre afkastning af sin egendom och då sjunker räntan. All förmögenhet är mycket vilkorlig och i ett land, der penningen har ringa värde, anses t. ex. 100,000 rdr såsom en ganska ringa förmö genhet, under det samma summa skulle i ett annat land betraktas såsom en stor fortune. Egaren till denna förmögenhet betingar sig, då hans genom utlåning af sina pr ställer dem till arbetarens förfogande, kanske i den dag som är en ränta af 6 procent. 6000 rdr äro då hvad han sjelf har att disponera, under det andra fer förfoga öfver de 100,000 och i sin tur fruktbargöra dem på ännu ett annat håll. Sjunker penningräntan till följd af god tillgång, så att kapitalisten får nöja sig med exempelvis 3 procent, är det klart, att lånetagarens behållning blir så mycket större. De lagar, som reglera arbetets afkastning. äro högst märkvärdiga, men som tiden icke tillåter att i dag taga dem i närmare skärskådande, torde vi få uppskjuta det till i dag 8 dagar till, då jag hoppas här få möta några bland dem, som i dag deltagit i mina betraktelser, för att ytterligare intränga i det ämne, vi föresatt oss att söka utreda. . Innan jag slutar, vill jag tillägga några ord till hvad jag förra gången knoapphåndigt yttrade om arbetets fördelning mera i detalj, mera i det enskilda lifvet. Vi voro då öfverens om nödvändigheten af att hvarje arbetare egvar sig åt något specielt fack af arbete, så framt han skall kanna förvärfvar någon högre grad af skicklighet, men vi sågo också, huru denna fördelning af hvad man kallar det mekaniska arbetet lätt nog blir så ensidigt, att arbetaren deraf måste taga skada, icke blott till kroppen, utan äfven till sin andliga natur Det är derför nödvändigt se till, att arbetsfördelingen icke drifves så långt, att menniskans högre natur förgätes, under det hon bildas till blott och bart en maskin, och det gifves viasa förrättningar, som jag tror böra vara gemensamma för hvarje tänkande och handlande menniska, antingen hon :gnar sig ät det ena eller andra slaget af arbete. L öfverensstämmelse dermed var det ock jag såom en förhoppning framkastade den tanken, att let vore väl om våra studerade klasser, vår unglom och till och-med de, som egna sig åt det mdliga arbetet i dess högsta stadier, någon gång ökte sin vederqvickelse i handarbetet, likasom det vore lyckligt, om arbetaren använde någon del af len tid, han genom flit och skicklighet kan spara n, på att odla sina själsförmögenheter. Det ligser någonting stort uti den utveckling, som medsifver arbetets utförande på en kortare tid och åledes blir ett medel för arbetaren att så att åga köpa sig tid, och jag hoppas att en annan säng få återkomma till denna sak. Den sammanlänger nära med ett anspråk för dagen, som äfen i vårt land på flera håll låtit förnimma gig, aligen om nedsättning i den dagliga arbetsiden. Nu måste vi först och främst åtskilja arbetet le olika könen emellan, ty, ehuru det i våra daar blifvit erkändt, att qvinnan på intet vis iandigt hänseende står på en lägre ståndpunkt än nannen och följaktligen kan utföra alla de mera avecklade och kunskapsfordrande arbeten, hvilka ittills tillkommit mannen allena, så är det likväl ifvet, att i sjelfva könens olikhet liexcr gensiden ill en naturlig arbetsfördelning meflan man och vinna. Till och med i Amerita, der annars alla risionade samhällsidker så lätt vinna insteg, har tan både i seder och lagstiftning erkännt, att det anliga yrkesarbetet endaet undantagsvis bör betridas af qvinnan och jag tror, att det ligger en tor fördel för samhällena uti att erkänna denna aturens anvisning och taga den till vara, icke så 1enadt, att något fölt af andlig verksamhet skulle ara för qvinnan stängdt, men så, att bon förat ch främst må egna sina omsorger åt del arbete, om ingen qvinna kan strafflöst lemna ifrån sig. ag menar allt det arbete, som tillkommer henne om hemmet för att söka afbjelpa och hota de små efvor, som alltibland föreisomma, och hvarigenom emmet blir gladt och ljust samt den goda viljan amiljemedlemmarne emellan befordras. Att, med ndra ord, göra menniskorna bättre och älskvärare och vänligare mot hvarandra, att begagna ig af det inflytande, gom en mor eller syster eller otter kan utöfva för att lifva och uppmuntra sina lärmaste, för att sprida välsignelse öfver hemmet, et är ett. arbetsfält, som ingen qvinna bör från-: ga sig, hon må vara den simpla fabriksarbeter-. kan eller den skicklige artisten, Det ät någonting likoande, som jag skulle vilja I! llämpa på mannen, äfven på den, hvars yrke ärl t; studera de digraste volymer eller att följa: imlakropparnes rörelser, på lagstiftaren och på ! la andra, som utföra högre andliga arbeten, att! ågon del af dagen göra annat bruk af sina tio ngrar och af armens muskler, än att låta handen ysslolöa hvila på ett ark papper. Såväl för dem elfva som för menskligheten skulle det vara yttigt, om de i ungdomen lärde handtera något erktyg. Föreställningarne om betydelsen af oret gentleman äro mycket olika här i verlden. : jen förmögne. engelsmannen erkänner sågom så-. an endast den, som kan tala sitt språk väl och ! ;rstår att kläda sig. med smak, som kan göra ett odt bruk af jagtgeväret och tygla sin häset. Jag zulle dertill vilja lägga en egenskap, som synerligast för oss nordbor skulle hafva stor praktk betydelse, och det är, förmågan att sköta ett erktyg till exempel sågen eller knifven, så att an icke står bandfallen, i händelse man nödgas tföra en så enkel förrättning,att den skulle förela yrkesarbetaren såsom en lek. I ett så glest ebodt land, som vårt, der landtbefolkningen bor å vidt skilda afstånd från hvarandra, skulle det ir folk af alla klasser vara icke allenast ett nöje. kalt får fa och bt fartttr Jä bre be fr