Aftonbladet – 1 december 1871, sida 3

Föredrag i Slöjdskolan. (Forts. fr. gårdagsbl.) Vi sågo af det exempel, jag vid mitt förra föredrag framdrog, huru det för att frambringa en sådan obetydlighet, som en säck spanmål, fordras en mängd menniskors sammanlagda arbete. Icke blott deras, som skörda säden från marken eller som frakta den till afnämaren, utan äfven deras, som uppfödt de kreatur; med hvilka jorden brukats, som häfdat jorden och så vidare. Dertill kommer ytterligare allt det förklädda arbete, som har medverkat till den lyckliga omständigheten att denna tunna säd kunnat frambringas, nemligen dens arbete, hvilken lärt oss huru vi bäst skola bruka jorden, deras, som handhafva de förvaltande bestyren inom samhällena och som befria arbetaren från en mängd af omtanka och farhågor, i det de sätta honom i tillfälle att med fullt sinneslugn egna sig åt sina förrättningar. Men icke nog med detta, icke nog med de nu lefvande medarbetarne, som bidragit till produktens frambringande, vi få icke förgäta den massa af arbete, de förgångna slägtena led från led nedlagt på jordens förbättring allt sedan den tid då den låg för fäfot. Dessa medarbetare skönjss icke numera, deras rätt har blifvit öfverlåten på deras efterkommande och gått ur hand i hand genom många led ända till den nuvarande kapitalisten, som försträckt penningar till inköp af jorden eller förlagt allt det senare arbete som fordrats för sädens frambringande. Der har jag således en mängd fördolda medarbetare, men medarbetare i alla fall och framförallt arbetare. Det finves ett särskildt slag af kapital, som gör att alla dessa andliga medarbetare kunnat förvärfva förmågan att göra ett godt arbete, och det är den uppfostran de förskaffat sig eller som välvilliga menniskor beredt dem tillfälle att få åtnjuta. Detta är ett kapital, som är nedsatt hos menniskan för att sätta henne I tillfälle att frambringa hvad som Är nyttigt, och det är således en egendöm, af hvilken hon har rättighet tillförsäkra sig någon afkastning. Värdet af denna DR egendom, af den uppfostran hon bekommit och de kunskaper hon förvärtvat för att kunna gagna sina medmenniskor, kan icke uppskattas efter de3lagar, som vanligen bestämma en saks värde, det vill säga tillgång och efterfrågan, Öfver hufvud taget kan man väl säga att äfven det andliga arbetet betalas lågt, då förmågan att utöfva det innehafves af många, och högt, när denna förmåga är sällsynt, men omöjligt ir att uppställa en tariff för bestämmandet af dess värde, emedan det är beroende af en mängd anIra omständigheter, hvilka icke äro så lätt belömda. Någon ledning för omdömet kan man lock hafva genom att taga hänsyn till den tid, som erfordras för förvärfvandet af de kunskaper, det indliga arbetets utöfvande förutsätter. Om vi änka oss, att läkaren, domaren eller vetenskapsnannen, från hvilken de gagneliga upptäckterna 1tgå, användt 10 eller 15 år af sitt lit för att på ett mödogamt sätt förvärfva sina kunskaper, så MM let klart, att han under dessa 15 år varit stävgd från allt sådant arbete, hvarigenom han kunnat bereda sig ens det torftigaste upphälle, hvarför han antingen måst anlita ett redan förut samladt kapital eller ock draga vexlar på det förvärf, han oppas få i en framtid. Beråkna vi så den ålder, intill hvilken menniskan i allmänhet kan anseg vara fullt verksam, till 60 år, och derjfrån afräkna barndomsåldern, antagen till 15 år, finna vi ju att den, som förskaffat sig förmågan att till sina medmenniskors fromma utöfva det andliga arbetet, måst köpa den med en tredjedel af sin verksammaste lefnadsperiod. Det är då tydligt att han bör hafva rättighet beräkna en. större afkastning M sitt arbete, än hvarmed den kan nöja sig, som ill exempel redan från 15 års ålder egnat gig åt let mera simpla arbetet, hvartill så godt som inga örstudier varit af nöden. Hvad han förvärfvat inder dessa 15 år, är emellertid ett kapital, hvilset icke kan bokföras, och har han dertill lärt ig sträng sedlig ordning, är han i besittning af innu ett stort kapital, nemligen ett moraliskt. ER i vanlig mening eller den, som har medel att försträcka arbete med, måste ock amla sig ett kapital af kunskaper, såvida han ikall kuona på ett rätt sätt befrämja företagsams