Aftonbladet – 30 november 1871, sida 3

förmodligen blifvit fallet, om icke himlen varit så nådig och gifvit mig; såsom fordom Adam och sedermera andra medlemmar af det manliga slägtet, ett huldt qvinnoväsende till väckelse ur den naturliga dåsigheten. Och om man nu till dessa inre fördelar lägger den yttre, att jag växte äfven i lekamligt hänseende, och till på köpet, enligt Lydias förklaringar, växte till mig, så att jag, i enlighet med samma persons förklaringar, efter hand började att se rätt bra ut, och som tillväxten af min kroppsliga styrka, visserligen ej försatte mig i vänligare ställning till Måns, men i stället satte mig i stånd att något så när försvara mig emot denna plågoandes förföljelser, och derjemte skruofvade upp mitt mod så pass, att jag icke vidare höll på att springa mina lungor förderfvade, när jag bietf skickad i ärenden om qvällarne, så torde man finna naturligt, att jag tyckte, att den gestalt, som denna period af mitt lif börjat taga, var den bästa, som jag bittills varit med om. Och som min natur icke var fallen för äfventyr och bråk, så kände jag mig också ganska belåten och brydde mig icke om att fundera på några förändringar, utan kom öfverens med Lydia, om att vi skulle låta det förblifva såsom det var, tills jag blef stor, då jag skulle gifta mig med henne och flytta in i herr Peterzens röda hus och sitta der vid det hvita bordet i salen och äta smörgås med ost på så länge jeg lefde. Jag hade alltså gjort upp det ganska klokt och beqvämt för min framtid och tänkte — med få ord sagdt — att jag nu börjat komma mig i ordning i verlden. NIONDE KAPITLET. Men när allt kom omkring så hade jag ändock icke riktigt kommit mig i ordning,