Aftonbladet – 30 november 1871, sida 3

bådo der ett sådant påkallande af den speciella sakkunskapen är på sin flats, och der regeringens egna krafter onekligen tyckas kuona orka med arbetet. För ieke många dagar sedän blefvo vi sålunda lycgkliggjorda med en ny kuoglig komit6., denna gång för att behandla frågan om särskild eganderätt äkta makar emellan. Till storthinget inlempades nemligea inhevarande år ett privat för slag, som gick ut på, att en gift mans endossementsansvar elter aftisvat efter Forjöfte icke skulle kunna sträckas längre än till boets haltva värde, så framt icke äffen hästrän kade endosserät eller medunderskrifvit för eamnia gälds Detta förslag blef Jikväl förkastadt af odelstiinget; söm i stället, i öfverensstämmelse med det af advokaten O. icktör konsiperade utskottsbetänkandet, bes slöt uppmana tegefingen att taga i öfvervägande, huruvida den gällands lagstiftningen angående de former, under hvilka Särskild eganderätt äkta makar emellan kan fastställas, börä undergå förändring. Såsom man af sjelfva denna tppthenings ordalydelse finner, var det icke storthingets afsigt eller önskan attnågon förändring skulle göras i den nu gällande lagstiftniogens hufvudprincip, ösligt Hvilken förmögenhetsgemensamhet meljan äkta mskat åf det regelmässiga, på samna gång det likväl äfven är tillåtet att göra aftal om särskild eganderätt för hVsråsra: Men då formerna för denna sistnämnda enigt den ntivarätide lagetiftningen äro besväriga och otympliga — defi kan nemligen nu enlast aftalas genom ettformligt,afbåda parterna öre Bktenskapet ingånget kontrakt (ÅZisteägt) hvilket dessatom för att ega full gilighet i alla kollisioner måste ha kunglig tadfästelse — var det afsigten, att en förtökling Af sjeltva dessa former skulle ske. Järjemte a.imärkte storthingsutskottet, att let ver mycket, som taladö för ett lagstadande, att hustruvs genom eget arbetö eller rerksamhet vunna förväf skulle ligga utanför sannens kontroll eller dispositionsrätt, ett kydd för den gifta qvinnan, som säkerligen mårga fäll könde vara af.betydelse och töfva en välgörande verkan. Utskottet framöll äfven, att ur rättvissns och billighetens ynpunkt mycket torde: fionss, som talade ör, ett böter, ereättniogsarsver, krinicella mkostnader och uppfostringshjelp blott sku!le tgå ef den makas lott, sm h-å8 förbrotit ig, och icke betonga den oskyldiga. Några t utskottets medlemmar voro icke obenägna ör den meningsn, att det skulle löra mödan tt undersöka, om icka utider vissa omstänigheter den ena makan horde ega rätiigtet tt begära delning af boet redan under äks erskapet, emedan ett sådant legbud antogs kola ekydda hustruns rätt, utan att bon ehöfde anlita den odiösa, allt familjtif förtörande utvägen att låta försätta macnen i myndighetstillstånd. Eiter all sannolikhet kola de i detta utskottsbetärkande antydda sigterna äfven bli bestämmande för den nu illsatta komitens arbeten, då en af dennas re medlemmar är utskottsbetänkandets ofspnämnde koncipist, odelsthiogsordförandet; drokaten O. Richter.