Aftonbladet – 30 november 1871, sida 3

hjerteförhållanden, hvilken hindrar dem at! finna allt det intressanta och outsägligt gripande som ligger i dessa små tilldragelser vilka ega rum mellan två personer, som hålls af hvarandra, en likgiltighet, om hvilken er gammal bok yttrar sig så sannt och träffande: Är du förälskad och eger en vän som, under det din älskog varar, afhör allt hvad du derom har att förtälja, utan att han dervid gäspar, ej heller insomnar, så val den vännen trogen till grafven; ty någon mera sadan skall du näppeligen finna. Andra skola alltså bestämdt icke finna nägontiog märkvärdigt i bvad jag under denns tid uppletde, hvarken i våra lekar, våra ströftåg, våra byggnadsförsök eller våra små nöjen innei herr Peterzens familjeverld, och jag förbigår dem således, ehuru de för mig vorc ytterst märkvärdiga, och eburu dagarne — föl profana menniskors ögon hvarandra så lika som ett bär är det andra — likväl föreföll mig så oändligt rika på intressanta omvexlingar, något som bevisar, att jag då åtminstone i den saken egde samma åskådning och uppfattning, som om om jag varit en förståndig och faällvoxen älskare. Men hvad jag kan omnämna är, att detts förbällavde icke var alldeles utan en viss inverkan på min inre utveckling. Jag började nemligen efter en viss tid at instipktmessigt känna på mig, att det i mins nya omständigheter icke passade sig att sc ut såsom e2 kruka, och till följd bäraf, kon jag eå småningom att alldeles öfvergifva mir säkerbetsposition bakom Lydias grönratiga klädviog, för att i stället taga emot och efte! bästa förmåga utdela smörj. Och samma känsla för det passande kom mig äfven att raska på med bokstäfverna, så att min ledsamma ställning till dem blef en öfvervunnen ståndpunkt mycket förr än som