Aftonbladet – 30 november 1871, sida 3

RR ÄRA Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 26 Nov. Det kungliga årsbesöket är nu förbi, t H. M:t lemnade i går vår stad. Hansa vi stelse här har denna gång icke utmärkts a någon af de festligheter och förlustelser, son eljest pläga tillställas vid dessa besök, oc! de enda tillfällen, då konungen denna gång har visat sig uto sin närmaste omgifningskrets, har varit på ett par bjudningar hos några af våra rike män samt på en teaterrepresentation. Icke keller har rågon märks ligare rogeriogshandlirg bet-exnat den kungliga tistelten bos css, och alltssmmanrs har sålunda eflopit ovanligt tyst och stilla. Strax efter konungens ankvrst dök åter ett äldre rykte upp, att regeringen nt skulle gripa sig ar med att ersätta några af sina äldre medlsemmar, om hvilkas förestående afgång redan i längre tid bar talats, med ett par yngre män af stortbivgets liberala fraktion, såsom cdelethingzordtörendea rektor Jobanpes Steen och Jagthingspresidenten fogeds Ludvig Daa. Att händelserna icke: skulle bekräfta dessa gissningar, ver likväl lätt att förutse. Tanken på en dylik kombination hsr knappt varit främmande för några al den nuvsrande regeringens medlemmar, och särskildt är det näl näppeligen ogrundadt, då man bar trott sig spåra en viss benägenhet för densamma hos statsrådet O. J. Broch, hvilken, sjelf utgången ur stortbingets sköte, bättre än de flesta af sina kolleger måste förstå, hur olyckligt det nuvarande spända förhållandet mellan styrelsen och folkrepresgentationen är och ännu mer skall bli i sina framtida följder, i fall det icke snart förbättras genom ett mer eller mindre genomgripande systemoch personalombyte icom regeriogen. Det är mig obekant, om den berättelse är fallt-pålitlig, som gick ut på, att statsrådet Brock vid sina yrgsta kollega, statsrådet Vogts inkallande i regeringen först på det vilkor gick ia på den härigenom företagns kompletteringen mad en medlem af representationens minoritet, att man vidnäst inträffandevakans skuile i statsrådet upptaga en af majoritetens mer framwståerds män; men att tanken härpå icke har varit främmande för statsrådet Broch — och väl till en del för krigsministern, statsrådet Irgens, hvilka båda mäns egoa ställning i mipistören Stang jag en gång förut närmare har antydt — torde kunna srses höjdt öfver allt tvifsel. Någon praktisk betydelse för det nuvarande ögonblicket eller för den närmaste framtiden kunde dessa planer likväl omöjligt få under de skarpa meningsskiljaktigheter, som på alla punkter och isynoerbet rörande de. på dagordningen stående politiska frågorna mäste sägas råda mellan ministeren Stang på ena sidan och dessa tvenns män och deras politiska trosförvandter på den andra. Till och med om statsrådet Broch förut kan ha hyst den tron, att en sädan palliativkur, som upptagandet at två eller tre liberala statsråd skulle vara, verkligen vore möjlig och i allmänhet kunde bäta till något, är det dock sannolikt, att äfven han nu måste ha öivergifvit denna illusion. Hvad de båda nyssnämnda männen angår, så är det väl lika otvifvelsktigt, att icke heller de pu på något sätt, till och med or: anbud gjordes dem, skulle ingå i en ministår Stang och derigenom totili förspilla sitt anseende för principfasttet cch karaktersstyrka, utan utsigt att mot en öfvermäktig konservativ, sör att icke säga resktionär majoritet inom sjelfva statsrådet kunva genomdrifva någon af de uppgitter, för hvilkas snara och lyckliga lösning de under gin föregående politiska bana ha offrat sin tid och sina krafter. Det är nu tydligen utvecklingens egen nödvändiga gäng, att motsatserna inom vårt sociala och politiska lif hvar på sitt håll måste träda fram till större klarhet och mogenhet, och att det inom icke lårg tid genom en inre brytning mäste bli afgjordt, i hvilken-af de två mot hvarandra stridande riktvingarna vårt sambhällslif under näst: menniskoålder skall gå. Denna utvecklingsgång kan säkerligen ingenting numera hejdr, och man må blott hoppas, att det genom genomdrifvandet af reformen i afseende få statsrådens rätt att deltaga istorthingets förhandliogar skall lemnas nationen tillfälle att-se afgörandet ske i offentlighetens fullaste dager ka fjerran från all inverkan af hofgunst eller påtryckningar uppifrån som från allt oberätåå t inflytande från andra, lägre liggande