Aftonbladet – 30 november 1871, sida 2

vet till 40,000; men detta antal tyckes varak alldeles för lågt tilltaget, då redan året 1869 har att uppvisa ett antal af öfver 60,000 straffade personer. Under de första rio månpaderdå af innevarande år har ensamt af unga brottslingar, d. 7. sbarn under 14 år, ett antal af 390 blifviv insåtta i fängelset på härvarande rådhus. Folkdemonstråtioherna i Brissel förl. fredag och lördag voro företrädesvis riktade mot ministern för allmänna arbeten; ett titaaför hans embetsbostad anbringadt jernstaket blef af folkhopen nedrifvet; Den förut omnämnde klerikale representanten Brasseur — som i trots af sitt deltagande i de Langrandska spekälationerna blef af representantkammaren vald fill medlem af finansutskottet — blef också förolämpad. Då Brasseur visade gig utanför Palais de Ia nation blef han af tusentals menniskor helsad med ropet: Se der är Brassenr, den tjufven! hvilka ord under flera minuter upprepades i bestämd takt. De klerikale deputerade hrr Notnomb och Delaet blefvo förföljda ined stenkastning och mäste under ögonskenlig lifefara söka sin räddning i utrikesministeriets lokal. Utanför k. slottet skrek folkmassan: Afsked! bort med kalotterna! bort med tjufvarnel Då folkmassan emeilertid inskränkte sig till att hvissla och skrika, så begagnade gendarmeriet icke sina vapen. De fleste klerikale deputerades bostäder voro skyddade genom särskiida vaktI k poster; borgaregardets generalstab var samti lad i permen på rådhuset; alla trupperlic 18 i kasernerna, Natten till orgmästaren Anspach uppslå på en kaongörelse, hvari han uppiia medborgare att bidragå tilllugnets återuprrättande och förbjöd all folkskockning på gator och torg. fvad som an af de liberala belgiska tidniogarne — efter autentiska dokumenter, påstå de — berättas om de Langrandska kreditbankeroa gränsar till det otroliga. En vigtig del af dessa bolags organisation, skrifver en Brössel-tidning, bestod i de s. k. rugpumparne för käpitalerta (pompes aspirantes des capitauz) d. v. 8. lokalbanker med en cure (prest) såsom finansa gent i hvarje by på landet. Inoch utlandets största och mest ansedda namn blefvo helt enkelt begagnade såsom lockbete, för att förmå de små kapitalisterna att sätta in sina penningar i banken; bufvudmåjet var att bilda en stor klerikal finsansmakt, som kunde vara verksam vid valen och vid hvarje politisk fråga till tördel för partiet. Eatreprenörerne förtjenade miliioner på millioner, men det oaktadt voro de i affärens kemligheter invigde personer redan flera år före katastrofen 1870 ense om, att det hela skulle sluta med en dundrande bankrutt, Den förlust, som den Langrandska cessionen tillfogade alla delar af landet, lär belöpa sig till öfver 50 millioner francs; ensamt i Fiandern angifves beloppet af de i banken insatta kapitaler till 30 millioner. Som ett exempel på det öfverdåd och den lyx, som utveckiades af deltagarne i grefve Langrands företag, lanföres, att de ganska ofta bjödo hvarandra I på middagar, vid hvilka hvarje kuvert koI stade 200 francs. voro kööä: En vecka före italienska parlamentets öppnande anköm Victor Emanuel till Rom, der han mottogs med stora högtidiigheter. Hans mottagande skildras af Gazetta d Italia på följande sätt: Från bittida på morgonen voro flaggor uthängda i fönster och på balkonger, och från alla hus svajade triko!oren. KL 8 f. m. hvimlade det af folk vid jernvägsgården, der en afdelning beridet nationalgarde höll hedersvakt. Prins Umberto med sin stab, ministrarne, municipalrådet och andra notabiTliteter hade infunnit sig på bavgården. Då det kungliga tåget ankom, mottogs det med ett stormande: Viva il Rel Konungen begaf sig i vagn till Quirinalen, eskorterad af nationalgardet till häst. Vid palatset mottogs han af prinsessan Marguerita, som ledsagade honom till hans rum. Utantör palat:et samlade sig tusentals menniskor hvilka oupphörligt ropade: lefve konungen!, och svängde med näsdukarne, Ungefär efter en timmes förlopp visade sig ändtligen konungen på balkongen med blottadt hufvud och med ministerpresidenten vid sin sida. Han helsades med entusiastiska lefverop, hvilka tydligen gjorde ett djupt intryc! på honom. Rom har, så slutar berättelsen, visat hvilta känslor det hyser för sin höge monark, som Jaldrig svikit folkets förhoppningar och som I nu kommit till sin hufvudstad för att öppna I parlamentet, hvarmed en ny epok inträder för Italien. Konungen ämnar stanna tre veckor i Rom. 1). Internationale tyckes na skola skrida till Il sin ideala organisation, hvarigenom den onek: I ligen kan bli en genom hemlighetsfaliheten -loch enheten i dess ledoing både fruktansvärd , och farlig makt, såframt arbstarne låta sig nöjas med att föras i iedband och icko sjelfva, 3 hvar i sin ort, handbaiva sina angelägenhe; I ter. Generalrådet i London har nemligen utI färdat ett manitest, dåteradt256, High Hol)I born, W. C.7, hvilket är afsedt att utgöra . den bestående grundvalen för föreningens or.Iganisation. Denna skall utgöras först af ett av gensralråd, bestående af medborgare ur olika i e år t t i d il nationaliteter och sä valda, att ingen särskild nationalitet skall hafva öfvervigt. De olika länderna skola hafva hvar sitt centralråd, som skall kallas förbundsråd eller förbundskomite, ?Inga utgreningar, sektioner eller grupper få gifva sig sekteriska namn ileller bilda afskilda grupper för sig, hvilka gifva sig särskilda uppdrag bortom gränserna för det gemensamma mål, hvilket alla Iatert nationales grapper fulifölja?. Denna regel gäller likväl icke för de Societes de Resi-stsnce, som äro befryndade med Internatio-nale. Men förutom detta att göra motstånd mot arbetsgifväre och organisers lokala strikes n vill Internationale icke medgifva någon sjelf-Iständig verksamhet åt sina delar. ?LokzalAT RSA RR TON TE PR SANS RT SAND TREAN INSIDE man föll på den idön att låta mig försöka hj mig i en tredje slags sysselsättning. Denna bestod iatt gå ärenden. tl RR TVR PR VR RR KA RR