Aftonbladet – 30 november 1871, sida 2

såledös för arbetsklassen, och den sista tredjedelen utgjordes i gyänörhst af de dyra lägen-: heternaj på: 2000—20,000 fråtics Ryra (så-!! lunda de dyra butikerna i qvarteret omkring s det nya operahuset). Och likväl hade hyran i för de sistnämnda sjunkit med omkring 301 rocent. Öfver hufvud taget bär hyran sjun-s it med 20 procent. Nöden är mycket eter ! bland de fattiga, och antalet af dem, som skolä tändårstödjas; stiger i en oroväckande grad. I Belleville har ihal några tesen tiggarbarn, och då man både i affärslokålefnä och i privata hus nödgas spara på gesen, tilltaga oökså stölder och våldsgerningar på gatorna, emedan de gynnäs af halfmörkret. Hvad som ändtligen i hög grad bidrager till-att uppegga stämningen mot regeringer och göra hennenästanlika förhatlig bland arbetarebefolkningen, sum kejsardömet var straxt efter statskuppen, är den oitiständigheten, att man ständigt finner flere af kommunens ledare ha undsläppit sitt straff, Sålunda har man nyligen fått veta, att Jules Vallös (författare till ?les Refractaires?, en af de skrifter, som förberedt helarörelsen) ingalunda stupat i striden eller blifvit skjuten efter densamma, såsöm mån med mycken bestämdhet påstått, utan uppehållit sig en lång tid i Paris såsom betjent vid ett sjukhus — han vakade öfver liken — tilldess han ändtligen lyckades undkomma till Schweiz, förklädd till prest. Den polske generalen Okolovicz hjelptes redan för några Veckor sedan på flykten af sin broder, som i officersdrägt begaf sig till fängelset och åter derifrån med fången utai att bli bemärkt. Bland de tidigare flyklingarne har Bergeret nyligen gift sig i London och Cluseret, som icke blef så väl emottagen i Nordamerika, reste derifrån till Mexico och erbjöd JoarcZ sin tjenst. Beslay, Razona och madame Leo började i Genåve utgifva en tidning Reveil, men det dröjde icke längre än 8 dagar förrän de kommo i strid med sin schweiziske medarbetare Eytel från Vand. Stor sensation har väckts i Paris och Versailles af den ytterst hårda domen öfver Louis Ulbach, hufvudredaktören öfver la OCloche, hvilken var anklagad för att ha gifvit en falsk framställning sf en bland den första .krigsrättens sessioner och förolämpat dess president... Han dömdes till det högsta straffet, nemligen 6000 franes böter och tre års fängelse. Louis Ulbach var ingalunda någon vän af kommunen. Han måste under dess herravälde bålla sig gömd, emedan man ville häkta honom. Deremot är han sedan många år en energisk motståndare till det klerikala partiet och en afsvuren fiende till bonapartismen. Den utaf Francois Hugo redigerade tidningen Rappel har nyligen innehållit tvenne artiklar, hvilka från regeringens sida anses ha innehållit förolämpningar mot dem, som försvarat ordningens och laglighetens sak under insurrektionen samt urskuldat de embetsmän, hvilka vid detta tillfälle sveko sina pligter. Tidningen har derför blifvit indragen genom ett af republikens president samt al krigsoch inrikesministern undertecknadt och i Joar-nal officiel intördt dekret. ,Danna åtgärd har mött allmänt ogillande. Åfven de konservativa tidningarne beklaga att regeringen i fråga om sin ställaing till pressen fortsätter kejsardömets traditioner. Den 25 i denna månad afroste Thiers till Rouen. Hans frånvaro frän Versailles skall icke räcke längre än tre eller fyra dagar, eller enligt en annan uppgift till och med blott en dag. Vid sin ankomst till Rouen mottogs han af stadens maire. Det tal, hvarmed deane helsade honom välkommen, besvärade han med en tacksägelse till departementet Seine-Införieure och dess hufvudstad för de sympatier de ofta visat honom. Detta departement bar i sjelfva verket sedan tjugusju år tre gånger valt honom till deputerad, och Thiers underlät icke att erinra om denna omständighet och att tilllägga, att hans komnrittenter och han alltid varit öfverens i fråga om att försvara ordningen och friheten. I en af tyska riksdagens senaste sessioner föreslog krigsministern Roon på regeriogens vägnar beviljandet af en rand summa ar 90 millioner thaler årligen för de följande tre åren (intill slutet af. 1874). -Fredsstyrkan är bestämd till något öfver 401,000 man. Förbondsrådets ursprungliga anspråk var 89,996,393 thaler. Om osäkerheten på gatorna i Borlin erhåller man nu ytterligare uppgifter i ett meddelande från Berlin till. Augsb. Allgemeine Zeitung. Korrespondenten skrifver: Polispatruller ströfva genom gatorna natt och dag, kriminalpolisen genomletar alla smyghål, och antalet af polisdistrikter skall förökas med sex. I förra veckan blefvo dock, trots de skärpta polisåtgärderna, midt på ljusa daIgen, på eu af de mest trafikerade gatorna lock på en och samma dag, tre fräcka rån I föröfvade, och på Friedrichsstrasse afsköts till och med en revolver på en förbigåends Iperson och fyra skott lossades på en vaktpost. Förbrytarne voro ynglingar på 18—20 lår, men redan så bemmastadda i sitt vackra Tl yrke, att de alla, utom en, blefvo frigifna. I Dessutom hafva fyra banditer öfverfallit en berre och ett fruntimmer utanför Potsdam i I bangårdsbyggnaden, ett fruntimmer plundraI des at en knappt fjorton är gammal pojke ;Joch dessatom ha flera rån af manstarka i band, alltid verkstälda med knifstygp, egt ruw. Hved som i synnerhet bidrager till att framkalla allt detta är polisens vanmakt, i det dess hela styrka utgör blott omkring 1200 personer, invånarnes lojhet och det fortfarande tillströmmandet till staden af de värsta afskum af menniskor. Härtill kommer inflytandet af de höga hyrorna för boningsrum, den stigande dyrheten på lifsförnödenheter samt arbetsinetällningaraa. I stads: La RN RNA