Aftonbladet – 28 november 1871, sida 3

rycktes bäftigt upp och en okänd krigare visade sig på tröskeln. Nu kommer jag inte som fiende, sade han och steg fram i salen bland de församlade gästerna. Min väg går tillbaka till Don, men jag kunde ej motstå frestelsen att se till om min tappre motståndare från Ruona lefde ännu.s Här är jag,, svarade Axel och trädde amn. Den okändes blickar öfverforo Axels gestalt och ett småleende krusade hans läppar när han fortfor: Hvar är den upga flickan, som var en ofrivillig orsak till Petrowitschs död; finns hon här? Häro,, sade Axel ånyo och framförde Ingeborg, som vid äsynen af främlingen studsade och darrande slöt sig intill makens bröst. Jag kommer som en vän, fortfor den okände och fattade Ingeborgs händer. Aldrig mera skall jag återse dessa ställen. Min väg går till Don. Mina kosacker äro otåliga, minspringare likaså! På slätterna i söder är jag hemmastadd, jag är förtrogen med det minsta grässtrå, szom min häst afbetar; böjjornas sånger der borta är obehagligare än här; der är jag hemma, här en främling! Talarens ögon glödde och hans höghvälfda bröst, prydt af flera ordnar, arbstade häftigt. Ängen af de församlsde afbröt tystnaden. Farväl, bjöd främlingen, i det han med en varm blick på Iogeborg sakta närmade sig dörren. Hvad han derefter hade att säga bortdog i en sakta hviskning, och innan nå gon hann yttra ett enda ord, var han försvunnen. Tystnaden varade länge, gästerna betrak