Aftonbladet – 28 november 1871, sida 2

Ått döma af den tystnad telegrafen under gra dagar iakttagit, torde man kunna an-i ga, att oroligheterna i Briässel nu hafva: ophört och att jäsningeti i sinnena för nör-l arande lagt sig. Denna förmodan erhåller l. ekräftelse af ett i går afton ankommet te-l gram, som meddelar att regeringen EPP frat de Decker och för att blidka den allänna oviljan iiiot ministören sjelf, gifvit enne ökände personlighet afsked från guverörsplatsen i Limburg. Visserligen kan ett ylikt palliativ för tillfället bjelpa och göra et möjligt för ministören att ännu någon tid varstalina på sin post, men åntagörismen iellan de klerikala och liberala samt föraket för en del af regeringens nuvarande medmmar äro derför icke utplånade, och sannokt skall den miistå omständighet åter kunna ramkalla excesser af samma slag som de, vilka nu sysselsätta den europeiska pressen ch för hvilkas gång under torsdagen den 23 i efter det i går hitkomna fredagsnumret af ndåpendance se oss i tilltälle att lemna fölande detaljerade skildring: Genom borgmästaren Ånspach sammanallades borgaregardet och kl. 12 2e. m. var et uppstäldt på torget utanför Palais de la lation för att hålla det fritt från folkhopar. on folkmassa stannar vid den åt torget utnyngande rue de la Loi, betygande sina sym: atier eller antipatier för de deputerade som assera för att begifva sig upp i kammaren. Irr Rogier och Bara blifva varmt helsade, nen hr Brasseur (som mest förstått att 2ko ig på den Langrandska affären) blef helsad jä annat sätt. Han mottogs med vilda skrän, å snart man fick sigte på honom, och dessa ente hvas:a glåpord fortforo tills han förvunnit in i palatset. Ilskan kände inga ränser, men man inskränkte sig till att kräna. Bland folkmassan spridde sig det yktet, att hr Brasseur ej skulle tala i kamnaren, utan att hr Nothoma åtagit sig att esvara hr Bara. I det inre af palatset gör borgaregardet rakt, biträdt af polisbetjenter. KI. 125 börade det mörkna och folkmassan attöka sig; len sprider sig på rue de la Loi och den ;redvid gående Allbs du Parc, den väntar på nya demonstrationer. Man bedrog sig ej sin väntan. Folkmassan underrättades om tt sessiotien nalkades sitt slät, att majoriteen beslutit hindra att den blefve förlängd. Vu hördes skarpa hvisslingar och på den beanta melodien ?Les Lampions? uppstämdes imisont Les volsurs! Folkmassan fick nu unlerättelse om att sessionen var slnt. Nya 1visslingar, nytt tjut hördes och då man flek reta, att en af hr Bara föreslagen dagordNing, pjtryckande församlingens beklagande ifver D3 Deckers utnämning till guvernör i Limbourg, blifvit förkastad, höjdes ett oändigt skri af ogillande, De deputerade börja komma ur palatset, olkhopan vill tränga fram för att gå emot lem, men borgaregardet hindrar detta och ormerar sig på dubbel linie, Gardet bar order att stå qvar tills blott ett ljus lyser i palatset, Representanterne stå på trappan ill palatset, folket ser dem der, men utan stt kunna känna igen dem och hvisslingar höras från alla håll och ropen Lefve de liverala! beledsagar dem. Häftiga tjut och skrän helsa de af majoritetens medlemmar, jom ej lyckas passera obemärkta. Scenen räckte ej länge, men den gjorde ett djupt inrycks Några depnterade blefvo våldsamt behandade. Bland dem var hr Dumortier, som illa tlämdes af foikhopen och han måste, skydlad af polisagenter och några vänligt sinnale, taga sin tillflykt i ett hvitvarumagasin i hörnet al Alle du Parce. På andra hållet ir scenen helt olika: hr Bara helsas med entusiastiska bifallsrop och han bäres nästan i triomf. Strax efter kl. 5 är palatset mörkt — blott ett enda ljus lyser der. Borgaregardet drager sig nu tillbaka, folkmassan går framför det och följer efter. Flere grupper begifva sig till konungens palats, och några ögonblick derefter höras der utanföre ropen: Ned med minsistören!s Andra grupper begifva sig till ministerens för offentliga arbeten palats, der de utforo i våldsamma ord not he Wasseigo. På morgonen i dag voro ministrärne samade till konselj. Borgmästaren lär också vait inkallad för att deltaga i rådplägniogen. Tillirågad angående karakteren af gårdagens lemons tra tion, hvilken en af ministrårne anåg vara helt enkelt tillställd och ej ett utryck af folkets upprörda känslor, svarade hr Anspach, att jäsningen vore djup bland Brisels befolkning öch bland allt bederligt folk i andet. Uppmanad att begagna militärstyr(a, afslog borgmästaren detta med den förkläring, att borgaregardet. utgånget ur befolkingen, vore tillräckligt för ordningens upprärthållande. Senare på aftonen i går kl. 9-tiden varallt jemförelsevis lugnt, folkNopar sjöngo och skreko och vandrade på gatorna. Vid närde tid voro folkhopar samlade utanför kongt. slottet och konungen hörde tydligt hur folket ropade att hans ministrar skulle afgå. Länge fortforo skränen utanför åtskilliga klerikzla deputerades fönster, ja echot trängde till och med till ministrarnes innersta rum. Polismyndigheten hade tagit sina mått och steg och agenter voro utposterade öfverallt. Gendarmeripatruller ströfvade genom de gator, som lågo närmast Palais de Ia Nation. I rupper af garnisonen voro utan tvifvel konsignerade, ty kl. 2 på morgonen såg man yretiadier-officerare begifva sig från kaserNera. Inom Thiers omgifning, till hvilken, såsom bekant är, icke blott de högre embetsmännen utan äfven ledarne för de tongifvande partierna i nationalförsamlingen höra, diskuteras innu alltid trenne förslag. 1) förlängning af presidentens makt på lifstiden, 2) inrättandet ett öfverhus, 3) nationaiförsamlingens förnyande genom omval af en femtedel hvart år. Det sistnämnda förslaget har länge funnit ärdeles bifall hos de liberal-konservativa och ER