Aftonbladet – 28 november 1871, sida 2

et var svårt och den tappra bataljonen, som i det lärgsta häfdade sitt rykte, hade ändå varit nödsakad att vika, sä framt den icke erhållit förstärkning af karelska jägare och en del af Savolaks infanteri. Denna ringa styrka uppehöll nu de stormande ryska massorna ända till klockan 11 förmiddagen, det vill säga i fem timmar. En hedrande strid var det, då man besinner, att det var just samma trupper, som dagen förut utbärdat den mest mördande kampen vid Ruona. Hvilken ihärdighet ådagalade icke dessa män i de heta drabbniogarne vid Ruona och Salmis emot en tredubbelt öfverlägsen motståndare! Detta var början till den allmänna striden, som efter en tre timmars, af smärre strider afbruten hvila, ånyo började omkring klockan 2 eftermiddagen. Första brigaden, som höll S.lmis by btesatt, anfölls genast, men efter ett lifligt handgemäng måste ryssarne här draga sig tillbaka. Skerpare blef striden på venstra flygeln omkring det lilla enstaka hemmanet, der våra bjeltar befunrno sig, och hos dem vilja vi nu uppehålla oss. Platsen,j der savolaksarne och Nylands jägare voro posterade, var backig och slutade med en ganska tät skogedunge, bakom och inuti--hvilken Kamenski ordnade sina ska or till strid. Trumhvirflar, jägarborn, hurrarop, och öfver detta kanonernas brummande läte från sandåsen på vägen till Lappo gaf ökad liflighet åt den krigiska taflan. Stolta och förtröstansfulla samlades de hbjeltemodiga savolaksarne kring sina fanor, hvilka svajade för den lätta vinden; under hornsignaler avancerade Nylands och Savolaks jägare fram mot skogen, der man tydligt kunde skönja grönrockarnes hotande led och kosackernas lansar,