Salmis, Den finska hären skulle då jublande hafva trängt sin flyende fiende på lifvet, de afskurna ryska fördelningarne troligen fallit i våra händer, och en herrlig seger möjligen krönt våra mödor, säger grefve Magnus Björnstjerna i sina anteckningar. Men, ehuru en ond genius tycktes förfölja de tappra finnarne, ehuru deras förtröstan om seger nu icke var så stark, bibehöllo de likväl sin glänsande krigarära obefläckad; de kämpade med spartanarnes dödsförakt, och drabbningen vid Salmis lärde Kamenski att ban ännu bade fruktansvärda motståndare att bekämpa, motståndare, för hvilka döden var ett intet, men äran och pligten allt.