Aftonbladet – 27 november 1871, sida 2

Inte jag heller, svarade löjtnanten med samma hviskande stämma. Nåväl, då bege vi oss af, följer ni med?x Ja visst. Kosackerna redo i sakta skridt ned på bryggan, och tillryggalade den utan att Då gon hindrade dem. Öfverallt grafvens tystnad och en tung, dyster enformighet. Den djerfve kosackehefens ögon blixtrade när han märkte denna ödslighet, som nu var rådande, der förut varit lif och rörelse. Han red längre fram, bryggan låg redan ett godt stycke bakom honom. Utan att vidare betänka sig satte han sin eldige springare i galopp och sprängde raskt in i Raona by. Här hejdade han sitt lopp och såg sig omkring med flammande blickar. : De finnas inte här,, mumlade han och for med handen öfver pannan, hvar äro de välts Kanske på reträtt liksom vi, öfverste, inföll löjtaanten, som hört Kulneffs ord. De äro utan tvifvel utmattade och ha dragit sig tillbaka af fruktan för att vi skulle anfalla dem i morgon. aDet var ett högst egendomligt förhållandes mumlade Kulneff eftertäoksamt, vi ha juo verkställt just samma manöver af alldeles samma skäl. Men säkert är, att de äro borta. Kom, löjtnant, denna underrättelse skall glädja Kamenski. . Med dessa ord sprängde han ned till bryggan i karrier, red öfver den och var snart i skogbrynet, der bans kosacker väntade. Utan att förlora en minut sprängde truppen bort mot söder. Kamenski var räddad, och redan före dagningen den 2 September hade den flyende ryska hären intagit finska härens lägerplatser, Fioska hären egde ett svagt och fåtaligt rytteri, annars skulla icke andra dagens sol hafva skådat den blodiga drabbningen vid