Aftonbladet – 27 november 1871, sida 2

resentanthuset fullständigt utrymd, men un:: er natten genomströfvade talrika skaror atornå under allehanda fiendtliga demontrationer mot ministrarne och de klerikala amt patibetygelser för Bara och de libeala. Den 23 antogo emellertid demonstraionerna en mera hotande karakter. Folk1assan bemäktigade sig arbetsministörens otell och slutligen måste borgargardet samnankallas för ordningens återställande. Om ändelserna efter den 24 har telegrafen, då etta nedskrifves, icke meddelat några unerrättelser. I dag sammanträder det italienska parlanentet för första gången i Rom. Denna tillragelse sätter lika som inseglet på Italiens nhet och upphäfvandet af påfvens verldsliga nakt. Pius IX tyckes äfven ha uppfattat less betydelse på detta sätt. Han harnemigen, som bekant är, hotat att lemna Rom, å snart parlamentet sammanträder derstädes. Snligt en annan uppgift skall han ha betämt sig att flytta i det ögonblick lagförlaget om de andliga korporationernas uppäfvande antages. Angående innehållet af det trontal, hvarned parlamentet denna gång kommer att öpplas, förspörjes enligt Wientidningen Presse, tt regeringen skall förklara, att det är hen108 fasta vilja att försöka allt för att åstadkomma en försoning med den heliga stolen, nen att hennes sträfvanden i detta hänseende cke kunna öfverskrida de gränser, som naionens värdighet och välfärd föreskrifva. Hvad den ställning beträffar, som partierna skola komma att intaga till regeringen, har nan ännu icke full visshet derom. Men mot ninistören herrskar allmänt misstroende. Den ken hvarken påräkna understöd af högern ller venstern. Man vet ännu icke på hvilken terräng striden skall komma att utkämas. Parlamentets förre president Biancheri, vilken på samma gång är regeringens kandidat, blifver sannolikt återvald med stor pluralitet. Äfven venstern skall gifra honom sina röster för att afkläda presidentvalet allt slags politisk karakter och bevara sin position genom att icke strax i början utsätta gig för ett nederlag. Anledningar att bekämpa ministören saknas icke. Bland dessa anledningar må i synnerhet nämnas brist på förutseende ifråga om residensets flyttning, kränkning af enskilde medborgares rätt i sammanhang med åtgärderna för qvarnskattens indrifvande och framför allt finansfrågan. Finansministern BSella har under de sista åren lofv.t återställa den finansiella jomnvigten, och till följd af detta löfte ha kamrarne bifallit allt hvad han besärt. Likväl har ingen af hans föratsägelser gätt i fullbordan, Det gifves ingen enda skatt, af hvilken han lo!vat en ökad inkomst, som icke gifvit en otillräcklig summa. Nu, då det politiska programmet blifvit uppfyldt genom Roms upphöjande till hufvudstad, anser man, att det ändtligen är tid att gripa sig an med förvaltningens och finansernas rsorganisation, och härtill tror man hvarken Sella eller Lanza vara rätte mannen. Vi ha här ofvan såväl som vid flero föregående tillfällen omnämnt ryktena om påfvens förestående flyttning till Frankrike. Som det måste vara af intresse att känna den franske statschefens tankar angående denna sak, meddela vi efter Journal des Dåebats korrespondent i Versailles, hvilken, som bekant, är S:t Marc Girardin, följanda yttrande af Thiers i ett samtal med en af den förstoämndes vänner. Korrespondenten vill visserligen icke utgifva sin framställning dera! sör ett ordagrant referat af hvad Thiers sagt. men ansvarar likväl för att det till innehållet är ett troget återgifvande deraf. Som S:t Marc Girardin står i nära förbindelse med regeringen i Versailles och man således torde kunna anse hans uppgifter pålitliga, meddela vi här innehållet af den franske statschefens yttrande i denna fråga: De instruktioner, som jag gifvit åt våra representanter i Italien för det i min tanke föga sannolika fall, att påfven skulle begära en fristad i Frankrike, äro mycket enkla och mycket bestämda. Vi skola icke hvarken i den ena eller andra riktningen uttala någon mening eller önskan angående det beslut påfven anser sig böra fatta. Gud skall genom händelsernas röst upplysa sin ståthållare, och vi skola icke deruti inblanda den franska regeringens röst. Vi å vår sida skola hvarken öfvertala, tillstyrka eller afstyrka. Hvad vi vilja låta påfven förstå är endast, att han, om han söker en fristad i Frankrike, skall blifva mottagen med den aktningsfallaste välvilja, den uppriktigaste vördnad. Han skall der öfverallt finna säkerhet och ett vördnadsfollt bemötande. Vi tala här i regeringens namn, och vi veta att vi tala i Frankrikes namn med undantag af några, som genom larmande ersätta bristen på antal. Frankrike och dess regering äro ännu — Gud vare lofvad — nog oberoende i inre och yttre hänseende för att kunna genom gästfrihet gifva åfven en oberognde ställning. Jag vill här icke bedöma hvad Frankrike förut gjort för att genom beskydd göra påfven oberoende. Jag förnekar icke i detta hänseende någon al mina gamla meningar; och må den gode para icke tro, att den gästfrihet vi erbjuda onom och som vi skola gifva honom hel och fullständig om han begär den, skall kosta oss den minsta ansträngning inom eller utom landet. Nej, inom landet skola fyra poliskonstaplar vara tillräckliga att ordna queen af dem, som komma att knäböja för att begära påfvens välsignelse. Han skall vara fri, fri från alla anspråk å vår sida, fri ända derhän, att han till och med skall kunna förorsaka oss några små obehag i kyrkligt hänseende lättare än i Vatikanen. På ett ord i hans sida skall allt stå i ordning till hans mottagande. Jag hade i början tänkt på utt erbjuda honom Avignon, men monumen.erna derstädes äro trognare bevarare af tralitionerna än invånarne. Jag erbjuder hoiom således slottet i Pau, iden fstore konungs test EEE EEE EEE RER