Aftonbladet – 25 november 1871, sida 3

to dakten af en handling, en verksamhet, 8 ned SRA filosofen icke kommer till begrepp, ä för han icke filosof, ty filosofen kan isitt syster för icke upptaga annat än hvad han begriper riresten lomnar han åt en kommande tid, oc på så sätt kan men säga, att han tillen de rit måste nöja sig med tron. Msn denna troä . icke den som saliggör, ty den bestämmer och första hand viljan och derigenom hela mi emsjäls riktning. ya Jag sor ibland med ett halft öga på dog är :merna och striderna om dem och blir nästa betryckt af den mångskiftande synen. Di brukar jag taga nya testamentet i hand, oci 1Jag söger uppriktigt, att några få ord de ruäro tillräckliga att få mig att tänka: d om , lärde männen se ej ljuset för ögonens skull nt, jutan spinna en komplicerad väfnad af för var j villelser kring den enkla, af ett barn lätt förstådda sanningen. Dessa förvillelser bära: af andans män omkring åt den obildade mäng den, tromfas i densamma år efter år, till des: atttusende munnar bekänna: så är det, och så har det varit förr i våra fäders tid, och a ;tskall det blifva efter oss. Om då en stämms tI höjes emot detta, ja, då skrika de: akten ileder! den der är besatt af djefvulen, och så Inedtystes den svega stämman, förstummas Dloch dör i lifvets brus — och verlden går sin I gång. I den anda och riktning, som ofvanstående tt citat utvisa, yttrar sig den unge forskaren i brefven till sin far under de första studieären vid universitetet i Upsala. Hvad det är som arbetar inom honom och söker sig ett uttryck, skönjes utan svårighet. Klockhof var, såsom tänkare och menniska, i främsta rommet en religiöst intresserad per.ISonlighet. Hans akademiska lärarebefatt—Jning anvisade honom estetiken såsom under— visningeämne, och han har på detts område styrkt sin skicklighet genom förtjenstfulla afhandlingar. Men framför allt var det dock de f. betydelsefulla religiösa spörsmålen, som utri gjorde föremålet för hans forskning och be) grundning. — Flera af hans uppsatser bära 3 jvitne om det intresse och allvar, hvarmed elhän egnade sig ät tänkandet öfver tidens religiösa fråga. Så yttrar ock Klockhoffs 8 I förste lärare i filosofi, rektor Dahibäck, i en 2 gärskild kortsre skrifvelse till utgifvarne af ide efterlemnade skrifterna bland annat fölMijande: vi viga uttalas dea förmodan stt Klockhoff under en förlängd lifstid skulle I harvu. akligen, och det tvifvelatan med stor TF mit att egca sig åt lösningen framgång, 3 hräpnsande äga, dena Te af saimfidens mes . anna fråga än kan 1 glösa, så fögå strabasa u.. 2 synas ega med det vetenskapsor säde, RR I hvilket han såsom akadomisk lärare latt verka. Ba liknande åsigt angående den egentliga grucdtanken i Kiockhoff3 författarskap uttajas af hr CO. Wirsb6a i bans ioledande ginnesteckning ötver den bortgångar, Så mycket synes vara säkert, att han sträfvade för att individen lika väl som de särskilda samhällena allt mer skulle fatta sig såsom organer i religionen, hvarvid han mer än väl insåg, huru litet sådant skälle kunna göra intrång på den sjolfständighet, som tillkom dem hvar, och en inom git: område, utav bura snarare alla derigenom skulle vians i den verkliga : sjolfständighet, zom aldrig är obundenbet, Il; a!lmänhet ville han, att menniskan från attktoritetstron säslle höjas och utvecklas tillinsigt i förnoftigheten zf att sådant samband, så att hvad som förat fråmställt sig såsom en yttre tvinganda makt, numera skulle inifrån bestämma en till andlig myndighet uppfostrad mensklighet. Men visserligen, tilllägger hr Wirsåno, kom han derigenom i en opr ositionel ställning 1il den krassare form af ortodoxi, s0m vill fixera ett visst moment, en viss punkt i utveckliogen såsom den enda rittiga; för Klockhoff vsr sådant et rmisskänsande af det sig utvecklande förnuftets rätt i förhållande till en viss bestämd forn, som alltid är en blandnirg af förnuft och sinlighet.. af de unga män, som på senaste tiden medld oförträttad ifver egnaat sig åt bexämpandet afiv den religiösa anuktoritetstron, sådan densamma förfäktas sf den krasss ortodoxien,. Eo genomgående tanke i hans uppsatser angående de religiöss frågorna är öfvertygelsen om den kyrkliga dogislärans oförenlighet ilt väsectliga puokter med kristendomen i dess!s renhet och sanning. DÅ för Klockhoff kri-jå stendomen var det vigtigaste af allt, fattarlli man lätt hvarför han fann sig föranlåten attlå med betydlig polemisk skärpa uppträda motv det traditionelt dogmatiska åskådningssätt,!d som enligt hans åsigt stod i vägen för enla rätt uppfattning af kristendomen. De teo-lk logiska striderna,, skrifver han i en af sinala uppsatser, gälla något mer än teoretiska f spetsfundigheter; de gälla protestantismens nederlag elier seger och dermed äfven dend roll, som det religiösa lifvet skall spela i delk kommande dagarnes kultur. Skall det reli-lc giösa och det humana, det gudumliga och det menskliga söndras från hvarandra i oförenade1l motsatser. eller skola de sammangjatas tilllr ect harmoniskt lif? Detta är frågan, förlv hvars lösning tiden är i vånda. j Inom bokens prosaiska afdelning taga vila oss för öfrigt friheten att påpeka tvenne ja estetiska afbandlingar om den panteistiskal.o estetikens och .om det tragiska, båda afjn ovanlig kärnfullhet och tankeklarhet, äfven-le som nägra blad skrifna med anleining at enls svensk öfversättniog af Kuno Fischers in-1 ledning tiil den moderna filosofiens historia, som äro väl värda att anbefallas åt dem, hvilka förnämt blicka ned på filosofien, utan att ega någon aning om hvad filosofi är ochå hvad gagn den gjort mensklizheten. Kriti-lSs ken öfver N. Lil!jas författarskap, på samma 9 gång en undersökning af materialismens läror, har redan, då den stod att läsa i en litterär s tidskrift, tillvunnit sig stor och rättmätigt uppmärksamhet. Den kraftfulla personlighet, som öfverallt i dessa afhandlingar trä-! der oss till mötes, måste fr-msalia sympatier hos alla, som veta att uppskatta en6 ädel och sjelfständig uppfattning at mensk-lS8 ligbetens högsta frågor. t Antalet af de dizter Klockhoff efterlemnat X är ieke stort och bland dem finnes ingen af l större omfång; men de utmärka sig fördeld aktigt genom sin enkelhet, friskbet och sin 8 lyriskt-musikaliska välklang; i flere af dem! uppenbara sig en djup ionerlighet och en må nitlan dal