Aftonbladet – 25 november 1871, sida 3

0Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdagsproto DÅ koll. Fjerde delen, första häftet. (Stock Är holm. Heeggström 1871. Pris 3 rdr rmt. mm) Midt under vår tids materiella äflan ka ;jman icke förneka att hos 0ss flerstädes röje sig en berömvärd arbetsamhot äfven inon den högre andliga kulturens områden, De händer sålunda att man för en stund låte omsorgen för morgondagen fara, för att låt tanken hvila vid tider som flytt. Om de väl i allmänhet kan anses ratnrligt, att fol ken med en ömtålig finkänslighet bevara sin stora minnen, så måste detta vara i ånal högre grad förhållandet med en nation, hvar största ära gått i arf från fädrer, Hjerta klappar varmt, då men samlas omkring d hänsofne stores grafvar, och örat lyssnar gern: till sagan om de hjeltar, som frälst sitt foll ur ovännens hand. Hugstora bregder ege det svenska folket nog — att minnas. De är historieskrifvarne, som hafva att vårde dessa minnen, och liksom det tillkommer der att bortskrapa mossan som betäcker de äl driga runorna, så är det ock deras pligt at befria dem från allt deras falska glitter. De ytliga bedömsndet af de historiska tilldragelserna har ej mera någon talan, sedan de en gång blifvit en gällande lag att äfven inom detta område lägga ut på djupet; och ju svårare det blifvit för historieskrifvaren att fylla detta kraf, desto större hjelp har mar från olika håll skyndat att lemna honom genom ett noggrannare ordnande och ett beqvämare tillhandahåliande af de historiska urkunder, der sanningen bör sökes. Man har i våra dagar sett huru landets särskilda provinser med allt större kärlek vinnlagt sig om värdandet ef sins gamla minnen, och staten sjelf har satt i verksamhet icke obetydliga krafter för sådant ändamål. Talrika anslag beviljas årligen för historiska källforskoingar, och ett ärligt arbetande i de historiska minnenas tjenst har gjort heder åt fäderneslandet. Ifrån det bland stateas verk, som fram för andra fått åt sig anförtrodt ordnandet och bevarandet af rikets offentliga handlingar och historiska urkunder, utgår årligen någon tr okt samling af dokument, hvilkas vigt är allt för stor för att man längre skulle hå:ls dem innestängdsa inom arkiveta vägger. Af sarsma orssk her också Ridderskspet och Adeln beslutst stt i allmänhetens bänder öfverlemna protokollen om dess förhandling. från äldsta tider. Detta beslut fattades väl redan för fleras år tillbaka, men sedan r dageprotokollen från 1627 till 1644 blifvit under åren 1855—7 utgifoa af lektor W. Tham, afstaunade arbetet tör en tid tili dess att vid förra adelsmötet motion väcktes och bifölls om dess fortsättande, Det är också va, sedan Sveriges adel upphört att vidsre såsom ett politiskt stånd spela Häger roll i fäderneslandets häfder, en väl vald tiäpu.kt för denssmma att framlägga sina Handkoger för den samtid och efterverld, som här skola la dom öfver dödan man, efter som ban hanöra: hafver medan haa lefåe. Det nu utkomna häftet omfattar utexottsmötet 1645 samt riksdagarne 1647 och 1649. Mellan förstnämnda möte och rikedsgen 1647 afslöts den ryktbara freden i Brömeebro, och inellan de båda senare riksdagarne återfick det nersliga Europa lugnet efter den trettioåriga strides. Det är sålunda minnen från vår äras gyllne tid., som stå tecknade på dessa blad. Sedan drottoing Kristina öfverlomnat till någre af landsböfdingerna och adelen det föreslagna fredstraktaten, som på Frankrikes och Hollands bemedling blifvit uppgjord till en försäkran om Sveriges tullfribet i Öresund, samt om dess rätt till såväl de omtvistade norra provinserna som ock till Gotland och Ösel, sammanträdde adeln den 14 Juli 1645 för att besluta huruvida fredsvilkoren borde antagas eller Juten ännu någon tid hållas varm och vid håret. Ebura mången syntes böjd för det senare alternativet, segrade dock slatiigen det parti, som aneåg sig icke med visshet kanna beräkna utgången at ett fortsatt krig, helst lyckan kastar sig ofta om, då man sin fiende ill desseration bringar... För vår tid bör let icke vara utan intresse att här se huru vården om foste:-landets väl den tiden inom presentationen icks egde nägon annan medlare än hoppet om att kunna öka dess Åre. På riksdagen 1647 är det de tyska fredssraktaterna som framläggas och med tillfredsställelse mottsgas Med stora uppoffringar itog sig adeln den ökade utskrifniog af dess andtbönder, som fosterlandet kräfde. Äfven skilliga andra ärenden förehades då likasom vid den följande riksdagen, hvilka rörde Janjets inre husbällming. Man åstondade äfven att på ett värdigt sätt få föra drottningens srönipg och framstälde hela landets önskan att hon måtto träda i äktenskap till troaföljdens bevarande inom Wasa atom. Sådant är det butvufsakliga innehållet af det, föreliggande häftet af detta arbete, på hvars fortsättning vi vJja hoppas. Hvadredaktionen angår, har densamma nu öfveremnsxts till en af riksarkivets tjenstemän, frih. B. Taube. Att eti bättre valsvårligen kunnät göras, derom vitna såväl det stora och vidlyftiga arbete, som blifvit nedlagdt på jemiöreisen mellan handlicgar i riddarhusets urkiv och de origicsl, som förvaras i riks arkivet, hvarigenon man erhållit en rättad och stundom tillökad text, som ock den stora möda som offrats på afskrifvandet, hvarom endast den kan döma, som sjelf sysselsatt sig med uttydandet at svärlästa äldre hand lingar. — Bokhandelsnyheter. Blasad i dessa dagar oss tillsända arbeten intages ett framstående rum af doktor Lsnderens Öfversiat