Aftonbladet – 25 november 1871, sida 2

er tå för 1,600,000 rubel och exporterat dit abrikater för 500,000 rubel. Men följande r förstördes dennå vigtiga stepelort genom tt anfall af de infödde mongolerne, och ehuri vandelsförbindelserna derstädes återställdes öljande år, har den icke återfått sin förra petydenhet. Slutligen afbrötos de fullständigt ill följd af en af dessa politiska och religiösa sevolutioner, som äro så vanliga i Asien. Det var år 1864 som mongolerna, hvilka sedan flera århundraden lydt under Kina, äfskriddade sins behörrskares ok, från hvilka ig skilja sig denom fate, språk och religion. På sina mohammedanske presters kalleise reste de sig och förstörde ce kinesiska nybyggena. Donna rörelse var endast on följa ar den, som uppstått i provinsen Yun-nan på gränsen af dat birmaniska riket och som, fler land spridande sig, nätt provinserna Chen-si och kam-eu och dercfter ö!verstigit Himmelsbergen. Det var mod ett ord ingentipg aunat än en ttaträckning af det ryktbara Tealpings-uppröröt. Sysselsatt med undertryckandet af. detta uppror, öfverlemnade regeringen i Pekiog Songariet åt rebellerna, hvilka enligt offcilla Keritteiser blott i distriktet Urumshee massakrerade det himmelska rikets embetsmän, etthundratrettiotusen personer af kinesisk race och halfva garnisonen, Samma berättelser uppgifva till ett esrhördt belopp de qvantiteter tå, som förstördes af dössa vilda röfvare. Btter dessa blodiga dåd valde mongolernå ett öfverhufvod äf sin egen nation, som tog sitt residens i Kouldscha. Vi fiona af de ryska tidningarna, att den nye herrskaren tolererade sina undersåters anfall på till Ryssland hörande, närgränsande provinser, att han uppmuntrade sjelfständighetsoch öpprörsandan hös kirgiserna, bland hvilka ryska regeringens auktoritet ännä icke var fullt befästad, att han ändtligen, kränkande den ofvannämnda traktaten af år 1851, förbjöd all handel med de ryska köpmännen. Dessu skäl voro mer än tillräc iga att föranleda ett energiskt uppträdande å regeringens i Potersbarg gida. I början af Maj 1871 öfvergick ett svagt detachement under major Balitzki floden Borochadsir, som utgör gränsen mellan de båda länderna, för att företaga en rekogoocceriog på det fiendtliga området. Först i slutet af Juni började Åe allvarsamma operationerna under general KolpakoWski, gövernör i Turkestan, hvilkens lilla armå endast bestod af 1785 soldater och underofficerare och 63 officerare af alla grader, öfverbefälhafvaren inberäknad. ; N Rysöårnes marsch blef endast en serie af små strider, i hvilka deras vspens öfverlägsenhet öfver fisedernss föråldrade beväpningssätt hastigt gjorde sig gälande. Den 4 Juli lemnade den woagoliske herrskaren sio hufvudstad och öfverlennade sig åt fisnden. Dagen derefter intägade segraren i Kouldsche efter ett åtta degare fälttåg. Generalen lofrado sakt skydd ät alla som nedlade våpen. De 2000 man, som återsodo af den mongoliske fursten: armå, blefvo genast alskedede af sin suverän och skyndade med pladjo till sina hem. Två timmar derefter ade hufvadstaden återtegit kitt vanliga utseende och butikerna voro åter öppna. Så går det till hos asistiska stammar, hvilka äro vana att byta om herrskare och för hvilka det är likgiltigt under hvilken de lyda Man kan förstå, att den lätthet, med hvilken sådana eröfringar göras, måste ingifva segraren lust till nya sröfringar. Eröfringen af Songariet gör czaren till sultanens i Kaschgar, Yakoub beys, granne. Hon sätter ryssarne i tillfällo att från sydöstra sidan anfalla emirens af Boukara stater, hvilka de redan hota i froaten gesom besittningen af Khiva och Amu-Darjas nsdra floddal. Men Bukariot är det enda land, som skiljer dem från Afghanistan, och denna omständighet allens förklsrar tillräckligt, bvarföre England icke är likgiltigt för dessa Rysslands nya eröfringar i Centrälwsion. I Schweiz är allmänna uppmärksamheten ipptagen af en cxuse celebre, som för närvaranda är under behandling inför domstol i Bern. Den anklagade är ingen obetydligare verson än Edsförbundets finansminister och len anklagelse som är väckt mot honom och om har haft hans häktsnde till följd, går it dorpå att han för egen räkning skulle ha nvän t 560,000 fres ar Edsförbundets meel. Hr Eggiman blef för ett tiotal år sedan utnämnd ill kassör vid statskassan och har alltid varit anedd såsom en mycket hederlig och skicklig man; om han tillika var egare af en betydlig privat örmögenhet, intog han naturligtvis en mycket ramstående position i Bern. Olyckligtvis blef han ör ett par år sedan gripen af den spekulationssta, som på de senare åren hringat så många på ll, och då hån hade Edsförbundets hela finansäsen i sin hand och haus räkenskaper revideraeg blott en gång hvar tredje månad, behöfde han lott ställa så till, att summorna i Edsförbundets assor voro riktiga, då revisorerne infunno sig för tt genomgå dem. Förutsatt att så var fallet unde han under tiden använda penningarna efter get godtfinnande, då ingen fanna som utom på de estämda tideraa hade rättighet att anställa någon ärmare undersökning af ställningen. Han gjorde ke sina spekulationer i eget namn, ty derigenom ade lätt anmärkningar kunnat uppstå mot honom, tan förenade sig med en firma i Bern, hvars chef ar en hr Muralt, hvilken var verkställande direkir i handelsbanken. Med de medel, som Eggian anskaffade, inlät sig nämnde firma i en serie de vildaste spekulationer. Men sedan Eggiman örst begynnt detta förtviflade spel var han nödkad att fortsätta det, i hopp om att hvarje nytt igstycke skulle sätta honom i stånd att tillbakanna hvad han hade förlorat. Strax i början af nevärande år uppköpte firman, som räknade på t kriget skulle bli fortsatt, stora qvantiteter spanål, men då leveranserna och betalningstiden kom0, fann firman att hon skulle göra betydlig först, emedan spanmålspriserna fallit betydligt med ledning af fredsslutet. ; Ånda till den tiden hade Eggiman varit i stånd t betäcka de summor, som han tagit ur Edsförindets skattkammare genom att acceptera vexlar, ilka diskonterades af Muralt, såsom ledande rektör i handelsbanken, hvaremot penningarne,