Aftonbladet – 25 november 1871, sida 2

Bet i går ingånget telegram meddelar nu; att den nya österrikiska ministören under farst Adolph Åuersperg är färdigbildad. Så-. som. mal kände väntå ingår icke den pölskö ministern Grocholski i det nya kabinettet, hvilket bevisar att Auersperg delar det tyska partiets uppfattniog med afseende på den hållning regeringen bör lakttaga gent emot Galicien. Visserligen är icke den nye premierministern mot; att könteksioher beviljas Galigien, men han skiljer sig från Grocholski och polackarne deruti, att han vill göra dessa koncessioner beroönde ar riksrådets samtycke. Då men botänker den stämning, som till följd häraf skall göra sig gällande bland polackarne och ställer den i samband med den jäsning, som är rådande bland czscharna, kan man näppeligen förutspå det Anerspergska ksbinettet någon längre taraktigköt, lika litet som Ånuerspergs rent tyska uppfättning berättigar till det antagandet, att han är mannen, som företrädesvis var kallad att hela de sår, söm det tyska s.k, förfåttningepartiets hallbtafrighöt att fortfarande bibehålla hegemonien, slagit den österrikiska statskroppen, och hvilka säkerligen endast genom en uppriktig och allvarlig politik i federativ anda kunna afbjelpas. Dö under ett par dagar ingångna telegrammen från Brässel ådsgalägga att ställningen såväl inom som utom kammaren börjat an taga en ganska kritisk karakter. Att döma efter de knapphändiga telegrammen cöh hvad vi förät känna öm förhållandena, törde närmaste orsaken till jäsningen ha varit en interpellation at förre justitieministern Bara, hvilken gaf anledning till en diskussion, som tyckes ha lagt i dagen stt några medlemmar af den nuvarande ministeren, synnerligast ministern för offentliga arbeten, begagnat fin ställning till att på ett rättsvidrigt sätt tillskansa sig större penningsummor genom sina åtgöranden i den Lingrand-Demonceauska jernvägsaffären. Folkets kränkta rättsmedvetande till följd häraf tyckes ha gifvit sig dett i åtskilliga excesser, hvilka endast med vapenmakt kunnat dämpas. Ett i dag ingånget telegram ger vid handen, att en af dessa händelser frmkallad ministerkris förestår. I Spanien har nu åter utbrutit en ministerkris. Af de temiigan otydliga och förvirrade telegrafanderrätte!serna framgår följatide derom: Under natten mellan den 17 och 18 hölls ett möte i cortes, som varade i öfver tolf timmar. Kongressen hade förklarat sig permanent med anledning af ett föreslaget tadelvotum mot ministören. Sefior Robledo talade emot detta beslat, vch ministern Candau förklarade, att regeringen ansåg sig böra begära förslagets återtagande, emedan bon i motsatt fall skulle nedlägga sina portföljer. Då Robiedos motförslag derefter förkastades med 137 röster mot 118, besteg ministerresidenten Malcampo talarestolen och uppfästa ett kungligt reskript, hvarigenom sessionerna tillsvidare uppskötos. Cortes åtskildes klockan sja på morgonen under ropet: Lefve konungen! Ännu samms dag lät konungen kallat de begge kamrarnes presidenter till sig, Under det i Eoropa de minsta territoriala förändringar väcka oerhördt uppseende, göras i Asien af en bland Earopas stormakter eröfringar i dea största skala utan att man i de öfriga europeiska länderna ens vet af det. Om Ryseland med godo eller ondo underlade sig några qvadratmil land vid Donau, skulle genast alla kabinetter i Earopa komma irörelse, men om det i det inre af Asien bemäktigar sig ett land eller två af samma omfång som Frankrike, är man okunnig derom. Eadast i England föjer pressen med orolig uppmärksamhet hvarje framsteg, som Ryssland gör i Asien. En redogörelse för sistnämnde stats senaste eröfring derstädes och de förhållanden, som dormed stå i saåmmanhang, torde ä:ven för våra läsare icka vara utan intresse. Redan år 1856 hade Ryssland låtit afträda till sig Amurflodens vidsträckta områda på Kisas nordöstra gräns. Under de senaste åren har det på den motsatta sidan af kinesiska riket, men utom dess gränser, underlagt sig störeta delen af Tarkestan. Slutligen har det under sommaren år 1871 på några dagar fullbordat — äfven denna gång på det himmelska rikets bekostnad — eröfringen af ett land i grannskapet af Turkestan och som gränsar intill det siberiska gavernementet Semipalatinsk. Vi ha kallat let Songariet. Detta länd, som ligger i nordvest om ki-! nesiska riket, sträcker sig från bergen ThianChan eller Himmelsbergen, gom utgöra dess södra gräns, ända till Altsis hufvudkedja, som i norr skiljer det från guvernementet Tomsk. Det är bergigt, men uppfyldtaf ruktbara dalar. Dubbelt så stort som TIsand, räknar det 2 millioner invånare, af hvilka ! re fjerdedelar höra till den mongoliska racen ! ch den återstående tjerdedelen till de kineiska eröfrarne, som der grundlagt talrika i; rybyggen. Boskap och hästar flanas der tilll fverflöd. Landet producerar säd och frukt j: stora qvantiteter. Det är rikt på guld-,li ilfveroch koppargrufvor och på stenkols-! ger; men dessa rikedomar ba i de tröga i nvånarnes händer förblifvit obagsgnade. Ii etta lan! fions i sjelfva verket hvarken in, ustri eller handel : Ryssland hads redan försökt att tillgodoi Y 1 1 a I I 1 öra sig de resurser, med hvilka naturen utustat detta land, och att på denna sida kapa en afsättniogsort för sin handel. Ge-i; om fördraget i Kouldja (hufvudstaden i ongariet), underteckoadt den 6 Augusti 1851, ads kinesiska regeringen samtyckt att gifva 8 ryska karavanerna tillträde till sina vera gränser, och allt sedan denna tid hs de wongoliska städerne Tehbougoutchak och Uvushee blitvit. medelpunkten för en temligen flig hanlel. Ar 1854 hade Ryssland im-p orterat från dena förstnämnda af dössa stä!a