Aftonbladet – 25 november 1871, sida 2

svarthårig qvinna under böga rop sökte bana ig väg gevom mängden. Han aåg nu att ban var upptäckt och att qvinnan var Maritecha, gom vaknat ur sin domning. Krawpaktigt tryckte han den nära sanslösa Ingeborg till sitt bröst och satte hälarna i djurets sidor. Det reste sig häftigt på bakEenen, gjorda ett språng åt sidan och störtade derefter i karrier mot skogen. Mattes flykt bade blifvit upptäckt och kulorna började att hvina kring hans öron. nu en gång, och det var i sjelfva skogs. brynet, vände han sig om och såg då att Maritscha under ideliga förbannelser följde honom. Han hade kommit ett långt stycke framom sina landsmän. Just som Matte hoppade sf hästen för att till fols bryta sig igenom den täta sko en, kom eu kula från en rysk jägares gevär; Matie gaf till ett anskri; kulan hade träffat bonom i benet, Men i samma ögonblick såg han Maritscha falla. En rysk kula hade också fällt henne, som, utan att tänka på sin fara, sprang midt i skottlinien. Maritschas kropp skakades af några krampaktiga ryckningar; derefter sträckte hon ut sig och dog. Kulan hade träffat henne i ryggen och genomborrat hjertat. Så godt sig göra lät försökte nu Matte att tränga igenom skogen, men hann icke långt, förrän han med ett doft utrop af smärta föll ned på ljungen. 2O, min Gud, snyftade Ingeborg och kastade sig ned bredvid Matte, skall jag nu falla i de rysliga menniskornas våld. Matte hörda ingenting, han var afsvimvad. Länge försökte Iogeborg att återkalla honom till Jif, men när detta icke lyckades föll också hon i vanmakt. Den förfärliga! spänning, som hon utstått under dessa timmar, hade betagit henne all kratt.