Aftonbladet – 25 november 1871, sida 2

STOCKHOLM den 23 Nov. Jernvägen från Falun till vestkusten. Den stora bergslagsbanan har att genomgå sitt första prof nästa onsdag, då landshöfdinge-embetet i Wermland kallat till sammanträde i Carlstad såväl dem, som rödan tecknat aktier i bolaget för anläggting af jernväg mellan Ludvika och Kil, som. äfven andra för detta storartade företag intresserade personer, för att höras, dels hirivida de medgifva öfverfyttring af sina redan tecknade stamaktier till det bolag, som nu är under bildning för anläggning af alla de åt det första bolaget koncessionerade jernvä. I garne och för hvilket flere af Göteborgs, Stockholzs och Wermlands mest framstående affärsmän trädt i spetsen, dels om och i hvad måna de genom ny eller ökad aktieteckning vilja bidraga till det med bildningen af Nordvestra Bergslagens jernvägs-aktiebolag afsedda ändamålet, Det vore mycket orätt att misströsta om den slutliga framgången af ett företag, som redan rönt så stora sympatier både af allmänheten och regeringen och som är så väl egnadt att förtjena detta deltågakde, icke mindre genom sin egen Störbet, hvilket skulle på en gång lyfta Sverige i utlandets ögon till rangen af ett verkligt industriidkande land, än genom de välgörande följder det skulle medföra för vår jernoch trävåruaandteriog. Hvem skulle väl, då för tjugu år sedan främmande kapitalisters medverkan ansågs behöflig för tillvägabringandet af vär första lokomotivjernbana på några få mil, ha trott att svenske mäns egen företagsamhet skulle vara tillfylles att utföra ett så kolossalt företag, som afser att åt våra rikaste bergslagsorters produkter bereda den kortsste utförsväg till vestrehafvet och på samma gång tillvägabringa en mot alla eventusliteter skyddad nordlig förbindelselinie mellan Kattegat och Östersjön? Det kan emellertid icke undvikas att nya planer stöta gamla intressen och fördomar, mäktiga och inflytelserika bolag för andra banor, som redan kommit till ståud och ogerna se sig utsatta för en konkurrens, com tvingar att till industriens fördel nedsätta sina frakttaxor, och ungdomsfriska bolag, som icke ännu fianss till, men som hoppas att förskaffa sig en existens, för att kuvna täfla om delaktighet i de tio millioner, som sista lagtima riksdagen anslog till läneunderstöd för enskilda jernvägsbygnader. Missuppfattningar och farhågor hafva redan varit framme i afssende på Nordvostra bergslagens jernvägsbolag, Man har tyckt att 5 millioners statslån för sektionen Ludvika—Kil var alldelexs tör mycket på en hand, utan att besinna att dessa 5 millioner komma stt framkalla ett helt system af kommunikationslinier, der de för rikets välfärd bäst behöfvas, till en väglängd af omkring 25 mil — ett resultat, som icke hittills blifvit uppnådt med ett motsvarande statslån och icke heller snart torde kunna förväntas på något annat håll. Man har sökt göra troligt, att sedan Wermlands första behof af jernvägskommurikationer vore fyldt, arbetet skulle komma att afstanna vid Kil å Nordvestra stambanan, hrartill icke erfordrats ett aktiekapital af 18 millioner, utan att erinra sig att enskilda personer, i förvissning om sakens framgång, derpå vågat icke mindre än 200,000 rdr, hvilka äro i offentlig vård nedsatta som säkerhet för hela banans utförande, och man har slutligen sökt att inom Wermland splittra krafter och intressen genom förslag om lokalbanor, hvilka i och för sig nog äro goda och som väl äfven en gång komma till utförande, men äro af en högst urderordnad-vigt för tillfället, i jemförelse med det stora företag, som ensamt kan på ett så eftertryckligt sätt uppbjelpa vår jernhandterirg, att något väsentligt skall vara vunnet med dessa lobalbanor. Såeom bekant erfordras, för att bolaget skall komma till stånd, 2 millioners teckning af serien A eller stamaktier. Det anses att omkriag 1,200,000 rår häraf äro i närvarande ögonblick tecknade, och det återstår således ärnnd några bundra-tusen att fylla. De flesta vermländska indaostri-idkare, som skulle få fördel al banan, hafva för det stora fosterländska ändamålet gjort ansträngningar så stora, att de för ett mindre högt mål skulle kunna anses öfverdådiga; men för verkligt stora ange ägenheter gäller den gzarala erfarenhetssatsen, att högsta klokhet är att våra dristig. Det gäller nu äfven tör affärsmänaen i andra trakter, som af banan erhålla fördelar, att visa det de fatta situationen och hafva beslutsamhet till att göra sig densamma till godo, Filipstads bergslag och omgivande grufdistrikt, slättlandet kring Kristinehamn, som lätt kande föreställa sig hafva alldeles motsatta intressen, men framför allt Dslarne, och man bör hoppas att den sistvämnda provinsens upplysta och företsgsamma industriidkare icke af nägra för saken främmande eller mot densamma fiendtliga förespeglingar måtte låta sin ; uppmärksamhet afvändas från en angelägenhet, som är en Dalarnes lifsfråga, lika så väl som Wermlands och Dalslande. För öfrigt må ingen föreställa sig att hvad som tecknas såsom stamaktier är bortkastadt som kapital! och endast att anse såsom en appmuntran. Dessa aktier stå föga efter serien B. i värde, och de senares begärlighet ät så stor, att teckningelistans framläggande inför allmänheten lärer anses såsom föga mer än en formatet. Stamaktierna blifva derföre så snart banans anläggning något fortskridit, lätt säljbara och kanna lika välsom andra värdepapper begaguas såsom hypotek för lån o. s. 7. Om det Ft tillfället nu lemnas obegagnadt, är det fara värdt att det pu icke återkommer på mansåldrar. mm Då Kv os pl ÖR bt KR RR OM me 3 8 TAB RB Ag