Aftonbladet – 24 november 1871, sida 3

VIRNRETFIIES Föredrag i slöjdskolan. (Forts. fr. gårdagsbi) Arbetet är ett bland de första begrepp, som ufhardlas i den politiska ekonomien och det af nånga anledningar: icke blott derför, att det är något i sig sjelf heligt, såsom varands menniskan slagdt af Gud, utan emedan det år oss likasom en Btödestat under vandringen geöom lifvet, en afledare för många frestelser. et stärker våra själskrafter och i sjelfva ordet arbete ligger såväl vårt som i alla andra språk någonting uppfriskande. Allt hvad som på jorden finnes för menojskan gagneligt är frambragt genom arbete. Försynen har visserligen gifvit oss. allt hvad vi för vår existens behöfva, men det har icke gifvit 028 något fullständigt. Vi mäste derföre på det vi vilja tillegna oas nedlägga bemödanden af de anag och verktyg, meå hvilka försynen utrustat 088, men framför allt använda den vilja som hon nedagt i vår själ. Det finnes visserligen saker, som atan menniskans bemödanden komma alla till godo, nemligen de hvilka af vetenskapen benämnas det fria nyttiga,. Sådana äro. jorden, utan afseende på hvad den bär, betraktad endast såsom den plats, der menniskan kan frambringa hvad som är henpne af nöden, vidare luften, ljuset och elektriciteten, hvars välsignelserika verkningar af menniskan åtnjutas, utan att hon behöfver göra någon särskild ansträngning för att tillegna sig dem. Deremot är allt det öfriga nyttiga, som finnes på jorden, ett verk af arbetet, hvadaa ock. allt det, som eger ett yttre värde såsom bytesmedel menniskorna emellan, äfven har ett inre värde i följd sf det derpå nedlagda arbetet. Då vi köpa eller ra något är det derför i sjelfva verket endast ett utbyte af arbete, som eger rum, så att, när jag köper en tunna säd, tillbyter jag mig i och med detsamma en oändligt lång följd af arbete. Sjltva det tillhandlade råämnets värde är något helt och hållet försvinnande i jemförelse med värdet af allt det menskliga arbete, som varans producerande betivgat. Det sista arbetet, hvilket jag tydligen kan skönja, är den persons, gom fört varan till marknadsplatsen, det vill säga hvad vi benärana handeln, ett arbete, som äfven har sin stora betydelse, ehuru man ofta kan vara frestad att tycka det vara öfverflödigt. Förutan denna mellanhand skulle konsumenten blifva nödgad göra långt större Uppoftrine för erbäållandet af den vara, hans be. hof kräfver. Att hafva marknadsfört varan är gåledeg redan ett arbete, men der bakom stå en hel mängd medarbetare. Icke ensamt de, som sått och skördat, kunna sägas hafva frambragt säden, utan dertill bar äfven den bidragit, som tillverkat verktygen, med hvilka sådd och skörd verkstälts, den som uppfödt kreaturen, förmedelst hvilkas drifkraft jorden gjortai tjenlig för sädens fram bringande, de som från början odlat och hägnat jorden och så vidare snart reagdt i oändlighet. Gå vi något längre in i saken, få vi ett helt nytt slag af medarbetere, om hviikas nyttiga och nödvän diga verksamhet vi kanske icke ens drömt. Vi hafva då att dit räka först och främst hvarje lä rare, som bidrarvit att gifva arbetaren det vetande, arbetet förutsätter, lagstiftaren, som skyddar 10 nom till lif och egendom, så att had ostörd Kar egna tid och krafter åt sitt förvärt och så vidare. Vi se således, att för frambringandet af den ricge qvantitet säd, som kan rymmas i en säck, det er fordrats tusendetals menniskors medverkan och att det egentligen är detta arbete, jag tillhandlar mig och som -gifver varan dess värda. När jag ser ef ter Hvad som återstår af ett föremåls värde, seden jag afräknat allt det värde, som blifvit det tillagd