Aftonbladet – 23 november 1871, sida 3

arbetare, hvilka afhandlade de första punkterna af den politiska ekonomien. Han sade då till mig: Ja, när allt kommer omkring så lär det dock arbetaren, som skapar landets Ingo och så länge det icke finnes tillräcklig upplysning eller behof deraf hos den arbetande I klassen är i och med detsamrba i det landet ett element till oro, hvilket ingen lagstiftare någonsin kan tygla. Hvad den svenska ar betaren angår, sade han vidare, är det otroligt hvilket begär efter vetande han besitter; han har i detta afseende en håg, hvartill icke något annat land kan uppvisa ett motstycke, Joch det är derför synd, att så få försök blifvit gjorda att fästa våra arbetares uppmärksamhet på de lagar, som bestämma gången af hvad man kallar de ekonomiska företeelserna, det vill säga vilkoren för afsättningen, förhållandet mellan kapitalet och arbetet, fördelningen af arbetets vinst mellan kapitalisten och arbetaren, möjligheten att förekomma fattigdom och en mängd sådana säker. I Försök, sade han till mig, att vid något tillfälle tala till den svenska arbetaren, led hans uppmärksamhet på några al dessa företeelser, och ni skall få se, att edra ord icke skola vara förgäfves uttalade. Då häromdagen denne mans minnesfest här firades,kom jag ihåg det löfte, jag gifvit honom, och då jag nu vågar söka uppfylla det, är jag: dertill så mycket mera upptördrad, som jag sedandess fått det förtroendet att og i slöjdskolans styrelse, i hvilken egenskap det är mig såväl ett nöje som en pligt att någon gång tala till de många arbetare och arbetarionor, som här erhålla sin uppfostran. Det är så mycket mera skäl att försöka fästa de arbetande klassernas Fo I på sammanhanget mellan några af dessa samhällets ekonomiska företeelser, som det icke lärer kunna nekas, att arbetaren i våra dagar sträcker sina tankar betydligt vidare omkring, än hvad fordna tiders arbetare hade för vana att göra. Under alla tider har det funnits personer, som tänkt utom och på sidan om de tilldragelser, som ligga öppna för hvar mans öga, men dessa reflexioner hafva tillhört ett fåtal, hvilka bildat likasom en undre strömning gent emot hela den stora strömning, som fortgått i en gifven riktning. I våra dagar deremot tränger sig dessa tankar på hvarje menniska och de olika strönningane blandas med hvarandra. Arbetaren har fått nya tankar, han sysselsätter sig med sidor af samhällsförhållandena, hvilka hittills varit för honom främmande, och dermed är visst icke någon olycka skedd. Tvärtom är det nyttigt och nödvändigt, att menniskan upphör att vara menviska blott i och för sig, och att hon sträcker sina betraktelser till allt hvad som sngår menniskor i allmänhet. När en yngling eller ung qvinna låter sina tankar gå utöfver områden at samhällsföreteelser, hvilka icke tillförene fallit under hans eller hennes uppmärksamhet, är det klart, att der är mycket, som stöter och förundrar, för att icke säga bedröfvar. Den, som t. ex. ser en stor samlad förmögenhet, som beklagligtvis icke alltid användes så som den borde, och På samma gång skådar en stor nöd, möjligen oförvållad, tänker naturligtvis: är detta rätt, är det ingenting, som är i olag, eftersom A kan sitta i öfverflöd, under det B lider nöd, ehuru A rätteligen förtjenade att lida nöd, men B deremot borde åtnjuta en stor jordisk lycka? Ja, det finnes i sanning en mängd förhållanden, som på ett smärtsamt sätt beröra oss, och det fordra en längre tids eftertanke och en större vana vid att sammanhålla de gjorda iakttagelserna, än arbetaren i allmänhet kan hafva förvärfvat, för att af dem bilda sig en klar föreställning om orsakerna till dessa missförhållanden Att leda hans betraktelser in på det omrade af samhällsföreteelser, som närmast berör förhållandet mellan arbete öch egendom, har i en del främmande länder ansetts så vigtigt, att man i sådant syfte derför anordnat särskild undervisning äfven i de lägre skolorna. Så är förhållandet i England och Nordamerika och det börjar blifva det äfven i Frankrike; Den tid är slut, då man kunde säga, att arbetaren uppfyllde hela sin bestämmelse, endast han fruktade Gud, ärade kunungen och föröfrigt likt en maskin trälade i sitt anletes svett, . och det är numera nödvändigt, att han utsträcker , sina tankar öfver områden, som hittillg varit honom främmande. Han mäste inhemta allt mera och mera verldserfarenhet, allt större kunskaper för att hans arbete skall blifva så verksamt och ! för samhället gagneligt som möjligt. Men det till-: kommer samhället, att understödja hans begär efter vetande, och det är i främsta rummet en stai tens re a att söka tillfredsställa det. Man måste ihågkomma, att den största makten utan i enngerge ligger i de arbetande klassornas hön-!! er, och man skall då lätt inse vådan af 27 låta falska och samhällsomstörtande 1d4-, vinna insteg i; 108 massan åf folket. Det är nemligen att befara, ; tt sådana iller, en gång inplantade, icke låta rätta si genom vare sig någon sorts undervisning j gt illa em T SE ett återfall i ! , Som enlij la föreställningar förej 4 rerldens skapelse. : : satt Den vetenskap, som har till föremål att utreda ! rbetets förhållande till kapitalet, de särskilda ändernas förmåga att framalstra nyttiga ting och nöjligheten af dessas utbyte folken emellan, kalAR statsekonomi eller politisk ekonomi. Då orlet ekonomi betyder lag för hushållning, kan man l äga, att dermed menas, när det tages i stort, de e agar, som ligga till grund för de ekonomiska föI eteelserna, det vill säga för alla de omständighe; er, hvilka samfäldt bestämma icke allenast den nskilda menniskans, utan hela nationens väl och e. Det är naturligt att man under en kort stunds öredrag icke kan komma särdeles långt in i de gentligen vetenskapliga delarne af dessa läror, ch det är ej heller min mening att här väcka tt begär efter vetande, som jag är oförmögen tt tillfredsställa, utan har jag endast afsett att ifva någon ledning för omdömet åt de personer, vilka äro betänkta att söka skaffa sig upplysing om rätta beskaffenheten af några bland dessa Sreteelser. Jag vill då på förhand säga, att inen må af den politiska ekonomien eller hvilken nnan vetenskap som helst vänta att finna så att äga ett recept för botande af samhällenas sjukomar. Det finnes nemligen icke något menskgt vetande, som kan lära oss huru vi skola bära ss åt för att utrota fattigdomen eller för att beordra allmänt välstånd, sedlighet och lycka. DerSr. är dock icke det arbete förspildt, som nedläges på förvärfvandet af kunskap om de lagar, vilka regera samhällena, ty först derigenom lär an sig att inge, hvilken väg man har att beträda FS Sr ON