Aftonbladet – 23 november 1871, sida 3

ned öfver Ingeborg och hviskade oågr; L hennes öra. Hon vaknade icka någ tungt. För andra gången förmyade han försöket, men med sexma resultat. Skulle hon måhända. blifvit tvingad att dricka af bränvinet., tänkte Matte cehslog sig för pannan. Nej, det är inte gerna möjligt, ty de båda qvinnornas sömn likna inte hvaranära. Till hvad pris som helst måste 2g väcka henne; tiden skrider framåt och inom kort har jag en trupp kosacker på halsen. Jag måste väcka henne, kosta hvad som helst; hon får inte längre vistas i denna otäcka loft der en frisk menniska nära nog kan qvätVas. Vakna, fröken, hviskade han så högt ban tordes. Vakna, vaknale Ingen rörelse tillkännagaf att Ingeborg hört uppmaningen, Med hämmad andedrägt lyssnade Matte om han skulle höra något buller utifrån, men han förnam ingenting annat än de dofva salfvorna från Ruona, samt regnet, som sm attrade på den lilla fönsterratan. Då fattade han ett raskt betat OCh satte det genast i verkställighet, S varsamt som möjligt vek JAR UPP-Ået smutsiga lappade täcket, samt uoljde Ingeborg deri. Med blixtens hastighet slog han högra armen kring den sofvande flickan och upplyfte med den venstra hennes hufvud. Då vaknade Ingeborg och uppgaf, innan Matte fick tid att sätta handen för henres mun, ett högt ångestrop, så att Maritscha vaknade och störtade upp. E Hvad är det, hvad är det! Heliga jungfru, en... en... Tyst säger jag dig; upplåter du din mun Ännu en gång, så krossar jag din skallen, hviskade Matte och gick fram till Maritscha, som knappt trodde sina ögon utan stirrade på Matte som på ett spöke. Ligg stilla, säger jag dig och rör dig inte ur fläcken såvida du vill behålla litvet. Iogeborg hade nu ändtligen kommit till besinning och igenkände genast Matte. Rädda mig, rädda mig, bad hon under