Aftonbladet – 23 november 1871, sida 3

sig. ÅAnnu en gång lyssnade han, men tätet ljud hördes inifrån. En hemsk aning intog Matte. Skulle hon möjligtvis, nej — nej — Aningen marterade honom på det förtärligaste, och utan att betänka sig. många minuter sprängde han den andrå dörren och trädde in, Den syn, som här framstälde sig för Mattes blickar, kom honom att i första häpenheten draga sig ett äte tillbaka, ; På sängen, som stod under fönstret, låg den bleka flickan med det långa, ljusa håret utsträckt. Denna flicka var Ingeborg, såsom läsaren förmodligen redan gissat. . Hon sof tungt, och alltsomoftast vände hon sig oroligt. i og förtal läg M ha på traxt nedanför sängen lå aritseha pi sjelfva golfvet. Henneg dödsbleka ansigte, omsvalladt af det ramsvarta håret, var vändt uppåt; den venstra armen låg under nacken; den högra omattade wodkaftlaskan, som nu var älldeles tömd, Ea god stund förgick innan Matte kunde vänja sina ögon vid det halfdunkel, som rådde i pörtet. Vid åsynen af Ingeborg och Maritscha drog han sig bestört några steg tillbaka; men pär han säg att ingen af dem gjorda. Hägan Free om tillkänna? dt jan blifvit upptäckt, toz an ett steg öfver a och trade sig ned öfver IngeLänge betraktade han medlidsamt den unga flickans bleka, med bildsköna ansigte. Han lade ena hånden på hennes hjerta, det siog med jemna slag. Gudskelof! mumlade han och knäppte bänderna tillsammans öfver bröstet; bon letver, hön lefver!... s Och jag skall rädda hennep, fortfor han med höjd stämma, xjag skall föra henne ifrån detta usla näste, äfven med fara att förlora mitt eget lif. Men på hvad sätt skulle han kunna väcka Iogeborg, så att Maritscha icke vsknade? Denna frågas lösning gaf honom åtskilligt att fondera på; men länge bråkade han icke sin hjerna dermed, Sakta lutade han sig