Aftonbladet – 23 november 1871, sida 2

det hördes öfver hela bron, hvad hade du då för godt att säga?. Hördes det öfver hela bron, så vet du nog hvad jag hade att sägas, svarade Pekka kärft. Dessutom skalljzg säga dig, Jussuo, tortfor han med en slug blinkning, talar jag inte om för hvem som helst hvad jag tänker. Jag har tagit det beslutet att tiga i sällskap och prate för mig sjelf, då blir man åtminstone inte förrådd. Den der tföresateen har jag hållit länge alltsedan far min berättade för mig att en bra karl bör ha sina tankar för sig sjelf. Du vet allt mera än jag, Jussu, men jag vet kanske -att bevara det jag har reda på bättre än du. Nu pratar du som om du vore tokig, Pekka! Har jag sagt någonting som kan ga anledning till ledsamheter 9 Gud bevare mig från att sprida ut sådanta, utropade Pekka allvarsamt, det har jag inte heller sagt. Jag fästade mig nu bara vid ditt yttrande om fändrik Ståhlkrona och baronen. Och hans dotter, som ni nu ska söka reda på, inföll Jussu och fixerade kamraten skarpt. nJa vista Nå, hvad skulle det väl betyda om ja någongång fällt några yttranden om fändriken och henne, invände Jussu förargad. Att du pratat i vädret, så framt du inte kan stå vid dina ord.o Jag pratat i vädreto, skrek Jussu och hoppade till, som om han oförmodadt trampat på en bajonöt(spets, vjag råder dig till att inte säga om det ordet en gång tillv Se så, var inte het nu, kamrat., svarade Pekka medlande. Men du mi ta väl inse att den person, som inte har allvar med hvad han säger, han pratar i vädret. Inte sannt? Jussu mumlade några otydliga ord mellan tänderna och var icke hågad att vidare fortsätta samtalet om detta ämne, Pekka betraktade honom några minuter och plirade med ögonen, liksom en, som har någonting riktigt nöjsamt att förkunna, och sade slutligen, i det han stötte till kamrater I sidan