Aftonbladet – 23 november 1871, sida 2

en tät skog, det säger jag, och det stär jag också vid. Tro hvad du vills, mumlade soldaten mellan tänderna, men, fortfor han med så hög stämma att alla hörde det, nu skall jag tala om för ör en annan sak och det är att löjtnant Schwartz inte kommer att tölja med 088 i natt. ; d ,Hvarför inte?, frågade Pekka och gjorde stora ögon, är han kanske sårad?s Just så. Jag var inte långtifrån när han föll, och jeg tror till och med att han är svårt sårad. Skada på en sådan driftig officer,, mumtilade Pekka och gick några steg ut på bron, han blir inte lätt ersatt. Vnder tystnad vandrade Pekka öfver kamrater och fiender, och stannade icke förr, än han uppnått motsatta ändan af bron. Här blef han stående en lång stund och lutade sig mot spillrorna af ledstängerna. Tyst såg han ned i det svarta djupet framför sig; då och då tyckte han sig varseblifva en arm eller ett:;bem, som stack upp ur de glittrande böljorna, men intet ljad hördes, Det var så tyst omkring honom, att han tydrigt kande höra hur vinden susade i den närbelägna skogen. Öfverallt omkring honom syntes färska spår efter dagens strid; kullstjelpta kanonlavetter, bortkastade vapen, döda hästar, af hvilkas kött roffoglarne gjorde sig en läcker spis; sårade och döda finnar och ryssar: allt detta syntes som en oredig ass för den, som lät sina ögon hvila derpå. För sig sjelf mamlade han: Det är ryslig synd om den gamle baronen, som skulle förlora sin dotter på detta sätt, En fin varelse lär det varit gnligt Jaesus utsago, och det är ju klart när hon är af så fint folk. En dugtig gubbe är det eljest, det säger jag och flere med mig! Han slogs som en djefvul i dag och alla förundrade sig öfver att han, som inte är så krigsvan, likväl handterade bajonetten så bra. Anfäkta och regera,, utropade Pekka med starkare stämma, han spetsade ryssar som jag spetsar sillar och fri gick han, ehurg hans