Aftonbladet – 22 november 1871, sida 2

rop. ned mot bron, der finnarge väntade på em. Då, just i det afgörande ögonblicket närmade sig en mörk massa under stormsteg; det var Savolaks jägare. Med hurrarop tågade dessa tappre ned tiil bron och fattade posto der, beredda att försvara gin post till sista man. i Har pi förot varit med om någonting sädant, bäste morbror? frågade Axel, som stod vid baronens sida bredvid bryggan. Nu blir det en annan lek än det var i byn, och här ekall vårt mod och våra krafter pröfvas Ryssarne tyckas göra allvar denna gången a! sin stormning; do bekymra sig inte det minsta om att de förlora mycket. folk. ; Det blir en hård dust, muralade baronen mera för sig sjelf än såsom svar på Axels fråga. Gud låte mig bara öfverlefva denna dagen, så att jag sedan kunds anställa efterforskningar efter Ingeborgl, Hvilken af oss, som lefver när qvällen inbryter, skall heligt förbinda sig att söka reds på fröken Hjelmkrantz, sade Axel och vände sig till Michaöl och Henrik, som hade sin plats bredvid honom. Ni mäste lofva mig detta, kamrater!, Ja, det lofva och svära vin, utropade båda med en mun. Vi svära det vid vår krigarära. Mera hunno de icke talas vid, ty de ryska tiraljörernas kulor började redan att slå ned omkring dem. Fram här, gossar! ropade löjtnanten och ilade förut mot bryggan, fäll bajonett, gå på Dessa ord behöfdåe icke utsägas mera än en gång. Laden slöto sig och i störmmarsch bröt den lilla finska tropnen ned på bryggan, som darrade under tyngden. Sigta ou säkert, förmanade Iöjtnanton