Aftonbladet – 22 november 1871, sida 2

STOCKHOLM den 22 Nov. Arbetarefrågan börjar i flere af Europas länder ställa sig bland de främsta på dagordningen. Den sociala vetenskapen har visserligen redan för längesedan ställt den der, men tidskonjunktorerna skjuta den nu ytterligare fram, så som det brukar ske; när timands händelser af märkligare beskaffenhet stå i något samband med eller kasta belysning öfver någon at tidehvarfvets uppgifter. Och det är ganska visst att frågan om 2rbetsklassens ställning — om den ock icke, såsom nägra vilja bafva det, utgör tidens problom — dock är ett af vår tids stora problemer. Det synes naturligt sade redan Adam Smith, att de, som arbeta, för att nära, kläda och logera nationens kropp, också bli lämpligen närda, klädda och logerade. Det, som är lika naturligt och som är af icke mindre vigt för menskiighetens framtid, är, att de, som bära det materiella arbetets börda, icke endast kunna fysiskt lefva under så tillfredsställande vilkor, gom med bevarande af begreppen om rätt, egendom och individuell frihet är möjligt, utan äfven i så stor utsträckning som det låter sig göra bli delaktiga af detintellektuella lifvets bahof och pjutningar och civilisationens moraliska eröfringar. Denna fråga, som daterar sig ända från den stora franska revolutionen, har i vår tid börjat sysselsätta många skriftställare och praktiska politici. . Samtidens sträfvande på detta område har följt trenne olika vägar. En del af dem, som höjt sin röst för arbetsklassernag bästa, bar inskränkt sig till att i all. männa ordaleg orda om deras rättigheter. Andra ha uppgjort organisstionsplaner, som afsett att praktiskt tillförsäkra dessa klasser större delaktighet isamhällsförmånerna. Utopien har naturligtvis spelat en stor roll i dessa funderingar. Men man bör icke glömma, att utopien ofta utgjort första formen eller, om man så vill, det allra första råa utkastet i fråga om mensklighetens framsteg. Andra ha slatligen med den allra största ifver och ihärdighet egnat ett omfattande stadium åt arbetarnes moraliska och materiella vilkor och ställning och utan att öfvergifva verklighetens fasta grund, för att anställa vådliga seglatser i den blåg rymden, sökt efter lärapliga medel att afhjelpa olägenheterna och befrämja en bättre sakernas ställning. Vi tro, att den sistnämnda kategorien är den, som har största utsigten att kunna göra något verkligt gagn och att föra saken framåt. Den första fråga, som det gäller att få fullständigt klar och ur alla .synpunkter belyst är den: hurudan är i sjelfva verket arbetsklassernas närvarande ställning ar -materiel och moralisk synpunkt? Dernäst gäller det att efterforska och undersöka de orsaker, som ännu kunna hindra dem att intaga en tillbörlig, platsiden sociala organisationen och-att tänka på de botemedel, som ställningen kräfver samt att i rättvisans och humanitetens namn arbeta för dessas användande i riktig anda och god riktning. Det behöfs stora ansträngningar och mycken ihärdighet samt många upplysta mäns förenade krafter för att kunna fullborda ett sådant värf. Den nya lifskraftiga vetenskap, som fått namnet nationalekonomi, bidrager härotinnan mäktigt genom att sprida sundare begrepp om arbetet samt vilkoren för och källorna till välstånd, Sak samma är förhållandet med den efter hand sig utvecklande folkbildningen, sorå ger hvarje person medel att mera lära känna-och utveckla sina fysiska och moralisks krafter. Det kan. emellertid icke nekas, att dessa slementer bli otillräckliga eller mindre verksamma, om icke institationerna iviss mån komma dem till hjelp, genom att bana vägen för den framtid, mot hvilken man sträfvar. Men. här gäller framför allt för arbetsklassen sjelf och för dem, som verkligen ifra för. dess bästa, att icke låta bedåra sig af dem, som tro att grundvilkoret och rätta vägen är att rifva ned och att uppträda fisndtligt mot samhället. Det vådliga i arbetarefrågan är det att åtskilliga politiska dilettanter ellar äfventyrara, som icke ha någon utsigt till att på något annat sätt kunna. spela någon, äfven den obesydligaste roll, finna det vigt och beqvämt att kasta sig på det yrket att smeka arbeternas lidelser och genom att sätta sina inehållslösa och ofruktsa oms utgjutelser i något samband redden i sig gjelf stora och vigtiga arbetarefrågan inbilla arbetarne att le utgöra deras naturliga målsmän och dymedelst begagua dem för sina egoistiska, ofta viycket orena syften. Det mest eklatanta exemplet härpå utgör len för närvarande så sorgligt ryktbara förningen Internationale. En mycket Jiten lique af politiska landsfyktingar, som gjort evolution och konsgiration till sitt lefnadsrrke och icke ha något annat lefaadsmål än tt, under det da på ett aller annat sätt lefva på detta yrke, arbeta för en allmän upplösiog af alla nationella, rättsliga och moraiska förhållanden, har förstått att för sina indamål begagna en -stor association, som geniligen afsäg osh i ett stort antal at loss medlemmars ögon ännu endast afsor utt befrämja arbetsklassens fördelar. Dena förening är genom denna hemliga edning, gehom sis klart framstående naxim, att alla medel äro goda samt sin Itgrening i olika länder i många hänseenden emförlig med jesuiternas orden, Dess agener begagna för öfrigt der, hvarest de söka ana sig terräng och vinna fast fot, samma aktik som mormonspostlarne i BEuropa, ivilka icke betona de för mormonsamfundet ufvadsakligaste sgondomligheterna, utsn röra op. ned mot bron, der fnnarne väntade på lem. Då, just i det afgörande ögonblicket närnade sig en mörk massa under stormsteg;