Aftonbladet – 20 november 1871, sida 3

ARR tin yn Hvilket öde hade denna fana? hura länge härged den der? hvem plundrade huset, franc-tireurer. a elier preussarne, innan det jemte den öfriga byn i November månad brändes af de senare? Detta allt kan nu ingen säga; men det säkra är att plopdring föregått branden, ty då Kiörboe efter elägringens slut återsåg hvad som fer månader förut hade varit bans vackra bem, återstod af alltsammans blott en enda mur. Vid anställda gräfningar har man funnit, att källrarne, som ännu äro i bebåil och hvari man hade plockat ned en del af den lösa egendomen, nu äro tomma. Kiörbog bar gjort ett försök att på grund af sin egenskap af svensk genom vår minister i Berlin få någon skadeersättning; men det var förgäfves. Det är dock icke mycket, han begärt. Han uppskattar sin förlast till 60,000 franca, och allt hvad han önskar eller behöfver är 10 å 15,000 francs. Det gör i riksmynt högst en tiotusen rår. För denna summa bygger en af hans vänner, en skicklig arkitekt, åter upp hans hus — väl icke såsom det var förut, men så, att han åter kommer i sin stora och rymliga atelier och att han åter kan måla mästerstycken som förr. Han sitter nu i ett litet rum nere vid rue Marbeuf och målar småtaflor; hans lynne och hans helsa lida af de försakelser, som han måste underkasta sig, och hans konst lider ännu mera af bristen på ljus och sol. Det finnes ännu qvar hos honom den gamla heliga elden, den gamla inspirationen; men konstens el slocknar inom fuktdrypande väggar — och konstnären slocknar också. Kiörboe har många vänner i Sverige och Sverige har rmånga konstälskare, några meecenater. Göteborg särskildt bar den lyekan att ega flere sådana. År det ingen, som vill beställa och betala ett par taflor, att fullbordas efter återuppförandet af den gamle mästarens atelier i Montretout.