i Bacchanaliska ordenskapitlets handlingar och de som äro bjeltar och hjeltinnor i Fredmans epistlar. Han karakteriserade till en början figurerna i den första gruppen, hvilka hittills i allmänhet blifvit mindre uppmärksammade, men bland hvilka man återfinner åtskilliga staters och isynnerhet stadens tjenstemän på den tiden, såsom Planberg, Kolmodin, Holmström, Glock, von Berco, om hvilkas enskilda lif hr Eichhorn lemnade åtskilliga biografiska data, liksom om den kategori, hvilken hörde till prester och lärde, sågom Pratenius, Israelsson och Gåse, aktören och klockaren Trundmen (om hvilken skulle kunna tillsgts att han ännu 1790 uppträdde å Kongl. teatern i Sylvans roll i den komiska operan Syrinx, hvilken roll han spelat redan 1747 på Bollhusteatern), samt borgersmännen Meisner, Österman, Lundholm, Halling mm, fl. Nästsn ella dessa bodde på Södermalm, något som ej är alldeles likgiltigt, då men vet att Bellman sjelf var född i eamma stadsdel (vid den gata, som nu bär hans namn), samt sannolikt sjelf också i sin barndom och ungdom haft tilifälle att ofta se dessa personer och blifva vitne till ett och aonat uppträde, i hvilket de voro hjeltar. Men erinrar sig härvid äfven, att det lilla bacchanaliska sällskap, der Bellman föredrog ätskilliga af dessa sina skapelser, också utgjordes till väsentlig del af Söder-bor och kallades Södra bataljocen, Föreläsaren öfvergick derefter till den andra gruppens figurer, de, hvilka förekomma i Fredmans apistlar och hvilka sf diktaren blifvit något friare behandlade, men som dock äfven i sina hufvuddrag voro gripna ur det verkliga lifvet, der de i samhällsställning intogo en lägre plats än de förut anförda. Först omnämndes de många, som endast mera. flyktigt fionas omtalade; derefter de mera utpräglade gestalterna: Wingmarkarne, Fader Berg, Jergen Puckel, Mollberg, Movitz m. fl. Derefter öfvergick talaren till de båda hutvudäfigurerna Ulia Winblad och Fredmans. Om den förstnämnda anfördes, utom hvad som redan blifvit af andra kommentatorer bekantgjordt, flera anekdoter af trovärdiga personer, som kännt henne, t. ex. en berättad af Knut Liljebjörn, som är 1776 såsom en elfva års gosse såg henne på en Fastingsmarknad i Kristinehamn, då hon ännu var ganska. vecker. Att hona åtminstone år 1785 var gift med sjötullsvaktmästaren Johan Norström, intygas ef hennes egenhändiga uuderskritt å ott dokument, som hr Eichhorn varit i tillfälle att se. Hon skret sig då: Ulla Norström, född Wicblad. Sedermera lärer hon bafva blifvit omgift med en tunnbindsare på Säder, hvilken skall hafva hetat Lundberg. hvarom man dock icke kunnat virna säker kännedom. Ar 1793 besöktes hon ef. dem bekante Hans Järta, hvars skildring af detta besök meddeladee, hvaraf inbemtas, att hsa med vrede talade om Bellman, som gjort henne till föremål för, såsom. hen uttryckte sig, siva gemena visor?. Föreläsarens supposition, att hön var före-mål för en ömrmare känsla från skaldens sida,. är icke bloit mycket vägad, utan finner ic e: oågot stöd hvarken i de drag och anekdoter,, som kommit till efterverldens kännedom, eller: i sjelfva havs dikter. Den af honom åbero-pade eatnosiastiska skildringen af hennes be. hag i episteln n:r 36 innebär icke. det allra. ringast: vitnesbörd i den vägen; den är, så-som så mycket annat i dessa dikter, ett al ster af skaldens rika och yppiga fantasi och Ulla. Winblads: namn och rersonligbet ha. blott, sågom de öfriga figurerna, begågnats: såsom en typ. Hade Bellman verkligen stått; i ett erotiskt förhållande till Ulta Winblad;, skulle han icke kunnat teckna honne på detta, sätt och med så stor frihet göra henne till en hufvadfigur i sina humoristiska skapelssgå Då föreläsaren nämnde, att intet porträtt af Ulia Winblad förefiones, toråe man höga F sta uppmärkeamheten på att ett gammalt rdrnt å 1850-talet fenas isedermere aflid:se lit ografen . Öbergs ego, försedt på bakfidan med en anteckning, att det var mål ät 769 af P. Hilleströro. Det kunde väl löpa mödan att ofterforska hvar detta Prrträtt ma bamnat. I afseende på Johan Fredpsan meddelade föreläsaren åtskilliga nya de aljer. Bland annat erfor man, atv det va. ett olyckligt giftermål med en svår KA tippa, som åstadkom den fö:ändriogen; att Van, iträn att ha varit en förmögen och 6 lad borgare, örmakareaiderman redan vid 30:års ålder samt hofurmakare, efte gand alltmera förföll till källakeli? och Oryckeng asap och ble hvad Bellmai sjelf klsiat homr.m namnkunnig urmakarö, 1tan, ur. verkstr.d och förlag. IHan dog reann 1767 vid summa ålder, som skalden. sedermera sjelf uppnådde och i samma bröstsjukdom, som -deane. ..Föreläsaren antydde lutligep i några ord vigten at att taga reda så al, dessa porsoner, för att derigenom få P0 Vserare inblick iden tid och de förhål7 den, ur hvilka Bellmans skaldskap uppsått, och emedan nan derigenom lär sig djupare uppskatta skaldens skapande kraft, som förmått af en sådan verklighet bilda en diktverld, som i alla tider skall bibehålla sin betydelse. Efter föredragets slut mottog hr Eichhorn af det talrika anditoriet genom lifliga bitallstecken vitnesbörd om det intresse, hvarmed man åhört hans framställning. Vi tillåta oss-i-afseende-på det yttre arrangementet göra en sanmärkning, nemligen öm det stötande och olämpliga i att rele saknade en tularetribun eller kateder. Det förbiser man ailtför.ofta hos oss, i det msn vid fester och många andra tillfällen, der föredrag skola hållas, fäter talarne stå framför ett bord eilsr echavottera på någon liten pstrad. Så stog det sig nu obehagligt ut att 30 föreläsgren stå på scenen bakom ett lågt bord, hvilket han med nedsträckta armar enlast kunde nå med fingerspetsarne, Det är ullsicke något. onödigt och Jikgiltigt påfui ned talarvstribo nen. På en scen, der met ippträde. säsons handlande personlighet, är et par avligt att den spelandes hela kropp vi-RE ORKA Jos detta folk finnes ändocken djup o 8 cker tacksamhet. sade baronen och vänd : g till de öfrige. . De ha varit i min tjenst rr SL KT AR RAA