Aftonbladet – 20 november 1871, sida 2

På alla upptänkliga sätt sökte de att lägga sin glädje i dagen; i detta ögonblick hade de alldeles glömt att de gjeltva varit endast en bårsmån från dödens port. Men, sade en medelålders, bredaxlad bonde, i det han såg sig omkring, jag I, inte till fröken Ingeborg, kon som var sår 20d emot 038.n Gamle baronen vände sig hastigt bo st för att dölja sin djupa rörelse; han, vila tala, men orden fattades honom. Fröken Ingeborg är bortr sfvads, säde Axel och lade sin hand på bor döjs skuldra, sen bof, densamme söm befelfae s död, har gripit henne, och om ho inte befrias ur håns väld, så är hon olycklig Bondens kropp 85.skades gom af en frossa och hans läppar darrade, när ban yttrade dessa ord: Skr.e också den sorgen drabba vär äd!e hvsFönde. Hör Di, Pojka r., fortfor han och vände sig till de omkringstående, tjenarne, svår ädle husbondes dritter är bortr öfvad af de satans kosackerna, som för en flas ka bränvin äro färdiga stt tälja sins synda själar åt den lede. Nu ba de henne i sitt våkd. Tyceker ni att det är rätt af oss att stå här och gapa när vår bjelp behöfves på ann at håll. t är så fan helleri utropade han med stark stämma och bemäktigade sig en Ia ns, som egaren bertkastat för att kunna fly s i mycket vigare. Den, som älskar vår hv sbonde och hans dotter, han följe mig! Med dessa ord gjorde han en djup bugning för baronen, som med sycbyr rörelse athört hans tel, visserligen joke utsmyckavh! med sranna fraser, utan dikteradt direkt af hjerat, vinkade åt de öfriga att följa sig och 08 vägen öfver den öppna plats en, samt a mellan tvenne nästan nedbr una ärter,