Aftonbladet – 20 november 1871, sida 2

— —— NU! BxLDjNNNO dos detta folk finnes ändocken djup o F3 cker tacksamhet, sade baronen och vän 5. g till de öfrige. . De ha varit i min tjenst 1 många, många år och jag kan få dem att gå i elden för mig om, jag vill. . Ja, ja; det var dinsann inte långifrån att-de fått göra det nu, inföll kaptenen och räckte baronen ena -handen.. .oMen ni uppfört er som män allesammans, och det gläder mig såsom er förman, att se det ni svikit er pligt : Svika sin pligt,, brummade Jussv, som hört kaptenens ord, ing vet inte hvad det vill säga, vet du det, Matte? Den tillfrågade skakade på hafvudet utan ätt svara. Kunde väl tro dets, fortfor Jussu och såg sig omkring med triumferande blickar. Matte och jag äro allt af samma mening, skulle jag 2 sJa, det äro vi., inföll denne tryggt. Båda räckte hvarandra. mekaniskt bänderng, och trofastare handslag bar knappast givits Xa mellan dessa båda män... . Nej, med detta dröjemål uträtta vi ingenting, sade Axei. Jag vill också gå ut för att söka efter Iogeborg, hvem följer mig? Jag följer dig,, varade Silkvoravgat och vände sig till kaptener med en anhållan att få göra vännens sällskap. Ja, det är väl inte viWwdt att vägra er denna bön, svarade kaptenen till: hälften leende. Men jag säger till -.er som till. alla de andra, se-er väl före, ty det är möjligt att de karnaljerna ligga i ba kbåll utanför byn. Jag är förbannadt orolig över att ryttartruppen skall komma tillbaka; våra saälfvor borde återkalla honom, ifall. han är inom hörhåll. Raska på, mina vännur, ty dagen får inte se oss här. Hur vi dröja, så är mer