Alla religioner ställa vissa fordringar på menniskan. Dessa fordringar kunna vara af två olika slag, De äro antiogen ett uttryck a! menniskans eget samvete eller också röra de vissa i och försig likgiltiga handlingar, hvilka äro obligatoriska blott derföre, att de anses såsom af Gud befallda. Sådana handlingar (t. ex, dopet, nattvarden) kunna vara vigtiga och dyrbara medel till det religiösa medvetandets väckande och stärkande; men så snart de anses lika med eller förmer än de natorliga pligterna och anödvändiga till saligheten,, då har den religiöse vantron intagit den sanna religionens plats. Ur denna synpunkt betraktad, måste ifrågavarande bok ansef säsom ett uttryck för den krassaste religiösa vantro.