Aftonbladet – 18 november 1871, sida 3

SÅ Oear ooo em MP NN Stenografien är ännu föga känd inom vårt 1) fädernesland och antalet af dess utölvare är g I Så gpetydligt, att de ej belöpa sig till mera län kanske halfva tjoget. Orsaken hörtill får , Joj sökas i bristande uppmuntran, ty det har o I visat sig, att skickliga stenografer redan nu blifva använda ej blott i statens tjenst, utan .jäfven af vissa korporationer för att föra pro.jiokoll vid deras sammankomster samt slutJligen af enskilda personer, som för en eller ,Jennan orsak äro iotresserade af att erhålla ;I offentiiga föredrag ordagrannt återgifna. Vi väga till och med hoppas, stt den tid ej skall I vara långt afligsen, då hos oss stenografien vioner samma utsträckta användning som i JEngiand och annorstädes, der hvarje större Jaffärsman har en eller flera stenografer till havgsekreterere, för hvilka han om morgonen dikterar sin korrespondence för dagen för alt efter några timmar vid ett förnyadt besök få kontoret finna den färdig till unI derskrift. Orsaken till förenämnde förhållanda ligger, skulie vi tro, i bristen på en god svensk stenografisk lärobok, utsrbetad i efter något praktiskt tillämpligt system. Nenna brist är påtoglig, allrehelst man icke kan tega med i räksinger den år 1868 af en Itysk, hr Haber, efter Gabelsbergers system på vårt språk utgifna lärobok, ty den olyckliga o typ, han ville förära ose, förstör i grund och botten detta i at mycket förtjenstfalla arbete, a tund denna typ skulle iliggöra hvsrje töraök till svensk stenografi. Så länge emellertid förbållandet är sådant, vi här påpekat, måste vi anse såsom en lycka, att vi hafva Dessau att tillgå, ty med ledniog af hans läroböcker kan hvar och en, som rmmed allver och nit egnar sig åt den, isynperhet i början, scnska kärfva konstens ;stadior, om än ej på egen hand utbilda sig till en follt skicklig stenograf, hvartill forI dras handledniog och räd et dem, som praktiskt tillämpat stenografien, dock förvärfva ali cen teoretiska knuskap derom, som behöfs såsom grundval för vidare utbiläning. Evarför förf., för att börja med titelbladet, säger sin bok vara en Psnden udgave, förstå vi ej, då vi redan förat gjort bekantskap med tvecne upplagor, hvaraf den senaste är af år 1859. För att kunna ädagalägga de ttora förtjenster, som ytterligare tillkomma den nya upplagan, skola vi anställa några jemförelser mellan den och den af ofvannämrda är. Vi sakna då till en början den långå inieduinger, som visserligen i bistorisktstenogr:fiskt afseende kunde vara af intresse, men gock gjorde för mycket inträng på bokens srkaptal; en förlust som vi derföre ej beklsga. Redan vid ordbildningsläran möta 085 stora olikheter i afseende på läran om kocsonanterna. Dessa sönderdelas hör i respektivo Paandelyd, lebelyd? och hvislelyd? med underafdelningarne Ptungelyd, reselyd? och strabelyd? och visar förf., huru, på grund f den nära ljudslägtskapen vissa konsonanter emellan, dessa erhållit beslägtade tecken. Derigenom får ran redan från början en den innerligaste bekantskap med hvarja särskildt bokstafstecken och man finner det elldeles klart, att den eller den konsonanten tecknas så och icke på något annat sätt. Troligen till följd ef denna grundliga utredning om konsonanterna, har förf. ansett sig kunna uteslata den kombinationstabell, 2om återfinnes i 1859 års upplaga, uppta; gandsa alia de förbindelser, som ifrågakomma de särskilda konsonanterna emellan. För vår del tro vi, att ban dervid begått ett misstag, , emedan vi af erferenhet känna, hvilken säkerhet i att kombioera, som genom ifrägavarande tatell bibragtes nybörjaren, för att icke tela om den msakaniska fördighet, hvilj ken han så att säga bekom på köpet, under det han genomgick alla dessa cirka 900 olika bokstafstföreningar, Föröfrigt är ordbildningsläran i det hufvudsskliga oförändrad och förf. har ou likasom tillförene tagit r till mönsterbokstaf, såsom varande den konsonant, hvilken lättest låter förbinda sig med de öfriga och med vokalerna. Bokens andra sfdelning omfattar o-dförkortningar och är i det närmaste oförändrad sådan den förekommer i den meromnämnda äldre upplagan. Sedan förl. här genomgått de särskilda ordklasserna med deras förkortningar, kommer han till ordsamrmersättoingar och de väsentliga fördelar, som vinnas genom att beteckna alla dessa odrägligt lårga sammansatta ord antisgen genom förstafvelsen eller slutändelsen, eller, der så är nödvändigt för tydlighetens skull, medelst beggedera i förening. Man tänke sig hvilken tidsvinst, som uppkommer genom ett till exempel i stället för tålmodighet skrifva endaet het, i st, f. bibehållande endast ande, i st. f. rättärdiggörelee endast else o. 8. V., isynnerhet då för hvar och en af dessa slutändelser finnas enkla tecken, lika lättekrifna som någonsin det raka sirecket eller punkten, men som dock icke äro godtyckligt uppfunna utan så sammanställda, att steaografen i dem lätt åtefinner de enkla bokstäfver, som ingå i slutändelsen. i — Slatligen afhandiar förf, i dea tredje at. delaiogea satsförkoptningarns och ä inne på Get område, der Mnografens förmåga ro tan på a En sätten 5 prof. Hin är här och -s rätta ganska sparsam på reglor, men han gifver säkra och bestämda antydningar Om ce stora hjelpmedel, som i formoch klangförkortningar stå den stenograf till buds, som förstår att med jagement begagna sig af da lärdomar han iohemtat; med ett ord den, som förmår att böra med ett andligt öra och att läsa med ett andligt öga. . Såsom en fristående del af läroboken föl! jor dereter ieke mindre än 44 tätskrifna sidor !eseövelsers, Vi säga skrifoa, emedan de äro utförda med Ilitografiskt öivortryck, och det På ett sätt, som vitnar icke exdast OM sior stenogrsfisk skicklighot, utan äfven om ett mera än vanligt tålsmod bos den, som verkställt skriften. Dessa öfningar äro systematiskt uppstälda och genom paragrafhänvisningar återfioner man lätt de delar af lärodeken, på hvilka de syfta. Nedan vi ou i korthet gjort några svmärkningar rörande don lärobok, vi företagit oss att granska, må vi såsom ett totalomdöme om densamma rekommendera den framför någoa annan lärobok hos en och hvar lands-;-t man, som tänker studera stenografi, vare sig il det sker på egen hand eller under ledning af! a itdro stenograt. Vi känna ej huruvida den u i allmänhet är tillgänglig i den svenska boki handeln, men få upplysa, att den i annat fell k kan reqvireras hos bokhandlaren G. E. OC. l!d Gad i Kiähanhavn. c oa RE nd Fo mA mn NM må bt om ORO PE — FR PE tr FR VAG FJ 0 Be ör but vn LM MA vo MH