Aftonbladet – 18 november 1871, sida 2

— fa I vårt östliga brödraland Finland stundar;v snart äter en för folket vigtig tidsperiod, ij? det nemligen en lagtima landtdag tager sin 3 början den 1 Februari nästa år. Finska na-t) tioneas lika oförtrutna och ihärdiga som f moderata och försigtiga sträfvande för frihet !2 och samhällsatvecklipg har krönts med flerefs märkliga segrar och utgör i sanning ett det JS mest lysande exempel på hvad ett litet folk o under de mest svåra och grannlaga förhål-n landen kan förmå genom fasthet och klokhet samt undvikande af ötverilningar. Finland k har uppnått först och främst ett återupplif-h vande at det representativa system, som ilk teorien existerade, men som faktiskt under h ett halft århundrade icke hade blifvit tillämd padt. Genom den säkerhet, men på samma ja gång moderation och takt, hvarmed den fin-t ska representationen uppträdde, förvärfvadels den sig så mycken aktning och så stort inI flytande och fotfäste, att det icke blef möj-r ligt att låta dess inkallande vidare bero på ! ett godtycke; den förvärfvade landet lagligt periodicitet för landtdagarne, så att dessa l ovilkorligen skola inkallas till lagtima möte l hvart femte år. b Det är i hög grad intressant att se, huru ? Finland småningem och under kamp med l otaliga hinder af de mest svåra och mångfaldiga sl:g töljer utvecklingen inom det gamla Il moderlandet i spåren. t I flere fall företer Finlands representativa ! skick en bild af Sveriges, sådan det var pås 1820-talet, naturligtvis med flere väsentliga ! olikheter, såsom t. ex. den, att ständerna ! sakna bestämdt och verkligt initiativ i fräga f om lagreformer, att man i stället för enls grundlagligt skyddad tryckfrihet, genom hvil: ken ensam det konstitutionella lifvet kan bli! full verklighet, har det olidligaste trycktvång, och att man saknar nödiga garantier för! grundlagens efterlefnad och landets avtonomi i sllmänhet. G Det är emellertid intressant och tillfreds-! ställande att se, huru redligt och pligttroget den finska pressen i sin svåra ställning arbetar, för att söka utveckla politiskt lif, och det varma deltagande tör landtdagen, hvarl: igenom dess arbeten och uttalandan kunna j! få så mycket större kraft och betydelse. l! Och detta gäller icke blott hufvadstadspres:! sen. Äfven flere landsortstidningar deltaga ! på ett lifligt och värdigt sätt i detta ar-!! bete. Vi göra oss ett nöje af att såsom l: exempel härpå meddela följande uppsats rö ! rande detta ämne ur Wiborgs Tidning: ! Det ofvan meddelade påbudet kommer icke ! oväntadt, då det endast är ett faktiskt be-! sannande af landtdagsordniogens 2:a para-: graf, som stadgar, att Finlands ständer saml mankomma äåtminston2 hvart femte år tilll! Jagtima landtdag, och fem år i det närmaste förflatit sedan ständernas sista sammankomst. : Men icke dess mindre finnes snledniog tilll! glädja, ty påbudet är en mäktig påminnelse : om våra nya poiitiska rättigheter, ett fak-l tiskt bevis på den politiska ståndpunkt vårt folk genom grundlagen af 1869 vunnit. Ordet landtdag har ej mera den berusande klang det egde år 1863, då vårt konstitionella statslif efter ett halft sekels sörsn återuppmanades ur sin hvila. Det torde vara svårt att formulera i ord alla de obestämda aningar och förhoppningar man hyste med anledning af det då utlysta ständermötet. Man kände att man sofvit bra länge nog, att tidsandan eller, rättare, dena allmänna civilisationen ilat förbi 0sg och våra förhållanden, och man var beredd att med ens återtaga den försummade tiden. En verklig förändringsiusta hade fattat hög och låg, och under ingen tid har väl ordet konservativ ljudit sämre än då. Afven de mest utopiska förslag hade bland allmänheten kunnat räkna på beuadran och bifall, af hvarje projekt hoppades man en säker vinning för landets framtida förkofran, ja, ordet landtdag var i och för sig en trollformel, skicklig ett på ett oförklarligt sätt öppna nya ljusa vägar för den kommande lagen. tt landidagen af 1863 och den af 1867 uträttat ofantligt mycket lär väl också ingen vilja bestrida. Må man endast tänka på bränvinslagstiftnivgens förändring, på den nya kyrkolegen och den nya landtdagsordningen, för ått påminna sig de vigvigast: punkterna Jat ständernas verksamhet under dessa möten. Men icke dess mindre har uppfattningen af ordet landidag i väsentlig mån förändrats. Man har redan hunnit Jära sig, att det icke går så fort för ett folk att utveckla hos sig ett högre politiskt lif, att hvarje ny vunnen lrättighet har till frånsida en ny vuanen pligt, latt hvarje frihet kräfver siaa offer och att I förändring icke alltid är detsamma som förbättring. Ja, det är mycket möjligt att många af de stadganden, som genom landtdagensmedverkan blifvit lag, skulle framställda ånyo till omprötning, stöta på allvarsamt motstånd från flera håll. Men det är icke blott så, att allmänhetens åsigter i vissa enskilda vigtigsre frågor under de senaste åren till en del uodergått förändring, det iatresse för allmänna enrgelägenheter och särskilt för de politiska, som under den första landtdagens tid tycktes vara så lifligt, har icke bevisat sig vara särdeles uthålligt. Den brist på konti: uitet, som kan uppspåras i våra flesta förhållanden, har äfven gjort sig märkbar på det politiska gebitet. Öfverallt i landet klagas öfver att man i det längsta uodandrager sig uppfyllandet af de medborgerliga pligter, som kunna hänföras under titeln frivilliga, så att det ofta varit svårt att till ett i vederbörlig ordunder om vi inlåta oss i strid med dem. Jag: röstar för att vi med lugn foga 0ss i vårt: