Aftonbladet – 16 november 1871, sida 3

och stadsdelar och jagade till glupskhet 8 orkanen, som snappar fasans utrop ohörd irån dina bleka läppar; tänk dig ackumule. rade förmögenheter och alstren af menskli; flit och omtanka i ett ögonblick förvandlad till en glödande aska, som förblindar din syn sök att göra klart för dig detta ekrän och dessa jämrens rop! Hvad tro du de betyda? Jc tusendetal af famijjehärdars tillintetgörelse fasa, sinnesrobbning, förtviflan eller död. Näl forierna så rasa, tyckes sjeltva ditt deltagande löjligt, och du vore tärdig att förbanna din oförmåga, att kunna hindra de lössläppts elementens raseri. Nu 8e vi stadshusets ståtliga klocktorn fatta eld, och de qvicka lågorna bilda snart en teckning af dess arkitektur; snart står äfven Shermanhonse, det stora hotellet i framgrunden i lågor, under det att det ofantliga nybyggda Pacific hotel, Fawell house och andra jättebyggnader i bakgrunden likna kratrarne på lika många vulkaner. Då och då störes enformigheten af eldens och vindens förenade dåoande genom braket af en nedgtörtande facad; och en paus inträder för ögonblicket der detta sker, men det är blott en andebemtning af förstörelsens demon, som snart återtar sitt arbete bland spillrorna med förökadt raseri. Men allt mera närmar sig elden och slickar ren med rofgiriga tungor kajerna och byggnaderne på nordsidan af floden. Fiy äfven da! ryter stormen; och se min dystra spådom om nordsidans ödeläggelse nalkas tyvärr sin fullbordan. Robert Wensioe, som vid La Sulletunneln skilt sig trån sin broder och osg, visste vi ej hvar han för närväravde var, men sö mycket kände vi dock, att hen sprucgit till Marine Bank, der han förot arbetat, för art erbjuda sitt biträde åt sin principal mr Scammon. Hans bror och jag begåfvo oss emellertid hufvadstupa till deras bostad, eom var stängd och folktom; sen genom ett iönster banade vi css väg upp till deras ram och lyckades rädda deras kappsäck och några andra tillhörigheter samt voro knappast hunva ut genom fönstret igen, jörr äg redan elden stod i taket på byggnacerpa mid: emot. Vi kunde knappast gå fram emot orkanen, som nu skakade husen å sina grucdvalar, afblåste j-lusier och skyltar, kastade slit hvad löst på gatan fanes huller om buller och vräkte ordentliga drifvor af gnistor och glödande ko! upp på trätrottoirerna. Näör vi nådde Olerkstireet stod redan bryggan öfvar floden i iåga, och eldhafvet tömde en del af sina vågor mellan dess väggar. Bekom de af hettan sönderspringande fönstren rågo vi halfrskpa menniskor springa i vild förtviflav, — Lugnt var slut på nordsidan. Vi skyndade i till mitt logis med kappsäcken, och gingo ävnu en gång upp på taket för att rekognoscera, ännu hysavde ett svagt hopp, att elden sku!le draga sig red mot sjön öster om vår bostad; men sågo genast att den bas från vester till öster elden bade, inneslöt, till följd ai vindens riktning, äfven vär bostad bland de qvarter, som voro bemfsllna åt undergången; på samma gång sfvo vi med häprad varse, att stormen reGan på förhand bade ungefärt nordnordostlig riktning kastat gnistor och antändt en massa byggnader, belägna en engelsk mil från den egentliga eldmassan. Edvard Wensioe hade esnellertid, efter långvarigt sökande, fått tag i bäst och vagn, och på denvea lassade vinu vära ceaker, blacd annat Blonqvists ganska värdefulla bibliotek. Stormen ver nu alldees förfärlig, och med svårighet banade vi oRs väg upp emot densamma. Alltmer började folkmassorna trängas mot norr, så att, då vi kommit upp till Chicago svenue, stamtillhållet för Chicagos svenska befolkning, voro gatorna till trängsel uppfyllda. Chicago svenue löper från öster till ;ester ända ped från sjön till ut på rrairierna. Vi togoaf i nordlig riktning in på Townsendstreet och aflessade våra saker hos dr Achajus, som redan packat in sina i knyten och oylten, Doktorn hade förgäfves sökt att erhålla en häst och ett åkdon. Emellertid an;ågo vi oss alls här för jemförelsevis säkra, och jag får bekäpna, att jag aldrig trodde let elden skulle sprida sig så långt åt vester. Väl, emottagna al dessa oändligt goda och västfria menniskor samt trakterade med välbehöfliga förfriskningar, styrde jag ensam min L08a mot söder för att rekognoscera. Jag sick ned efter Franklin street mot Jenny Linds kyrka och såg pastor Bredberg med familj reco till flykt, red hopslagna knyten. Ufverslit började jsg nu se berusade irlänare, dragande svärjande och skrattande ut på plondringståg. Sjelf höll jag på att bli sparkad, för det jag helt höfligt hos en iränpdarefamilj anböll om en dryck vatten. — Omkring kl. 4 hade vattenledningen brunnit ned, så att efter denna tid lågorna rasade aten ringaste motstånd, Emellertid följde jag sldens gräns så nära jag kunde, det vill säga sä, stt jag måste hålla armarne för ansigtet r att ej bli bränd. På denna min vandring stötte jag åter på Blomqvist och Wensioe, och vi följdes Bu alla tre upp till en bekant tysk handlande Leeb, gilt med en svenska. För honom lyckades vi rädda heia hans busgeråd, assisterade af den outtröttliga doktorinnan Acharmus, som skypdat sin väninna till bistånd, Jag gick sist ur huset med den sista börden utför kökstruppan och hade jemnt och nätt hunnit ut, äå lågorna slogo tillsamman bakom mig, Nu tyckte vi det vara tid att gå hem till Achariiug, och vi togo vår väg app mot Chicago avenue; komna dit, der ?Svea hall, eller sällskapet Sveas societetshus var beläget, hörde vi der i närheten en bekant stämma; det var urmakaren Stenqvist, som höll på att rädda sitt varulager. Vi voro alla genast redo att gifva en bjelpsam hand och funno bär före oss dr Acharius, som, ehuru sjelf sjuklig och svag, pjorde sig så nyttig som möjligt. Jag bar börda på börde, under det Acharius höil vakt, och sålunds lyckades vi rädda det alira mesta af vår väns saker bort till en gränd, der de dock senare till största delen uppbronno. Trängseln och förfören ökede sig med hvarje ögonblick, och i ett nu stod Svea halt i lågor, undan hvilka apotekaren Gyife Wåblyn med nöd hann rägda sin egen person, lemnande varalsger och inrednicg på den nya källarlokal, ban der inrättat, i sticket. Nu skyndade vi ned åt Townsendstreet, påmanade af röken och hettan samt till kropp coh själ uttröttsde. Ofverallt fullpacke lass och flyende menniskohopa Jjiem.c vid Aoharii hostad benen oc Hembomna ull