Aftonbladet – 15 november 1871, sida 2

är adelsman och officer. Men, fortfor den gamle och vände Kleen föraktligt ryggen, jag borda ha väntat detta af en ryseo ;yssen mumlade några otydliga ord melian tänderna, gaf Ingeborg en blick, som kom henne att darra, och gaf sina jägare ett teckan att bemäktiga än fångarne. För in dem i ett hps vid norra ändan af bynn, sade han. oMen vakia dem väl, eljest sitta edra bofvon bra löst.a : Soldaterna dröjde icke att verkställa bee fallningarne och snart voro finnarne omgifna af en skock jägare, hvilka larmade och svuro hvar på sitt vis. Bort med tägstawper, såvida du inte sjelf vill hänga i den, dundrade Jusso päre ga-dersätsig jägare närmade sig för ati binda hans armar. Jag kan nog gå den der förutan! Då rysgen icke dess mindre gjorde min af att fulliölja sin föresats, råkade Jussus blod i en häftig svallniog, och innan kosacken hann sansa sig, kände han sig upplyftad från marken och slungad in i leden raed den fart, att han blef liggande sanslös. Jussus djerfva tilltag uppväckte ryssarnas förbitiring. Under högljudda förbannelser rusade depå honom och slogo honom med flata klingorna hvar de komiso åt. Med gott helåtet smileende hade Matte åsett kamratens me uppträdande, men ad så många beväpnade öfverföllo en enda obeväpnad, kunde han icke längre håla sig stilla, — Det må gå med 088 hur det villb, utbrast han och tag att steg framåt. Må de hugga mig i tusen biter, ek stryk ska de lymlarne ba först. Mattes knutna hand nedföll på en kosacks hufvud. Ryssen vacklade ett par ögonblick och dignade sedan ned fill marken, Flink,