Aftonbladet – 15 november 1871, sida 2

Vid dessa ord pekade officeren på de mörka led, som under tystnad närmade sig och inneslöto dem, och på hans läppar spelade ett gäckande smålöje, hvilket han alls icke brydde sig om att döljs. Vi frukta ej edra soldaterna, svarade Axel och kastade hufvudet tillbaka med ep stolt åtbörd. Vi äro savolaksare och ba bratit flera än ett sådant led. Det är af fri vilja, som vi Sfverlemna 0ss åt er, men endast under det vilkor, att pi behandlar oss menskligt. I annat fall vilja vi hellre dö här. Det förra småleendet spelade änye på ryssens läppar då han svaradao: Jag för endast befälet öfver förtruppen, öfverste Kulnef öfver hela styrkan. Han är det som skall döma er.s Döma oss! utropade löjtnanten och tag ett steg fram mot ryssen. Kom ihåg, att mean dömer endast missdådare och — — h en rebeller, skyndade sig ryssen attinalla. Hvem är rebell här? Wi försvara vårt land mot iokräktarne, och det är ej något brott.n Jag ivlåter mig nu inte i några dispyter med er i den gakeno, svarade ryssen med en medlidsam sxelryckning. Menx, fortfor han under ett rått skratt, vill vi nödvändigt veta hvem iblacd er som är en rebell, så står han der. Vid dessa ord pekade han på baronen. Deanns blef likblek i ansigtet af förtrytelse och utropade, i äst han gick fram till löjtnentens sida: Ni borde blygas löjtnant Petrowitscht Har jag inte gästfritt mottagit både er och edra kamrater j mitt hus! Det varni, som bragte elände öfver mitt och min stackars dotters hufvad. Kallas detts tzekeambet; är det ett yärdigt drag af en militär, som till på köpt