Aftonbladet – 15 november 1871, sida 2

å lifvade. Derefter öfvergick ministern till frågan om myntkrisen. Emiterandet, af de beslutna mindre sedlarne å 5 och 10 francs, hvilka som bekant skola få utfärdas till ett belopp af tio millioner, trodde Perier skola tsga sin början följande dagen. Det är icke längre en fråga om dagar, tillade han, utan om timmar. Deretter öfvergående till penningställningen i provinsen, förklarade Pårier att myntkrisen börjar bli lika svår i åtskilliga departement som i sjelfva Paris. För att afhjelpa bristen på mindre mynt hade åtskilliga finansiella och industriella etablissementer i en del provinsstäder beslutit att vidtaga samma åtgärd för krisens afhjelpande som blifvit vidtagen i Seinedepartementet — nomligen emiterandet af sedlar till mindre belopp. Perier förklarade derefter, att den permanenta komiten skall bli underrättad om alla de finansiella åtgärder, som regeringen kan anse lämpligt att vidtaga. Ministern förklarade derefter, att tanken att tillgripa ett plebiscit aldrig blifvit framställd vare sig af republikens president eller af någon medlem i kabinettet. Ryktet härom har troligen förorsakats deraf, att en stor mängd anhängare af den nuvarande regeringen sysselsätta sig med uttänkandet af medel, hvarigenom man kunde gifva den Fopuhlikansk styrelseformen mera styrka och varaktighet. Rörande benådningskomiten meddelade inrikesministern att sexton mål föreligga till densammas granskning. Bland dessa mål förekomma de personers nådeansökningar, som blifvit dömda till döden af krigsrätterna i Versailles. Såsom man erinrar sig hade franska nationalförsamlingen tillsatt en af 42 medlemmar bestående kommission, under hr Lasteyries ordförandeskap, med appårag att utarbeta en militärlag. Denna kommission har nu, meddelar Rappel, afslutat den del af lagen, som rör rekryteringen. De enhälligt af kommissionen artagna allmänna stadgandena äro följande: Art, 1. Hvarje fransman är personligen förpligtad till militärtjenst. Art. 2. I franska armån existerar hvarken penning. eller anställningspremie. Art. 3. Från tjugo till fyrtio år kan hvarje fransman, som ej är till militärtjenst oduglig, bli inkallad i aktiva armån och reserverna enligt af lagen bestämda sätt för tjenstgöring. Art. 4. Attsätta karl i sitt ställe är upphäfdt. Befrielse från tjensten enligt de af lagen specificerade vilkor kan icke betraktas såsom definitiv. Art. 5. De under fanorna stående militärpersoner kunna ej i något fall deltaga i omröstningar. Art. 6. Utom armen nn reserverna får ingen organiserad väpnad kår Innas. Till dessa stadganden har konmissionen tillagt följande: Hvarje är skola 90,000 man inkallas under fanorna. Tjenstgöringen skall räcka åtta år för armån och reserverna. Hela effektiva styrkan under vapen kommer således att uppgå till 700,000 man. Olika kategorier skola uppställas för sådane unga män, som egna sig åt den vetenskapliga banan; men detta oaktadt måste dessa unga män kunna framvisa en tillräcklig kännedom af de militäriska öfningarna. Då den tid, hvarunder man är skyldig göra staten tjenst, skall omfatta tjugo år, så skola de första åtta åren egnas åt armån och första reserven och de tolf derpå följande åren åt två avdra reserver, motsvarande det preussiska landtvärnet och landtstormen. Den sednare reserven skall ersätta nationalgardet. Gaeneralrådet i departementet Drome har, sar Napoleon. Generalrådet bar nemligen kassationsdomstolens dekret ar den 2 Dec. 1851 (statskuppens dag) angående acläggandet af sak rot Louis Bonaparte och hans medhjelpare. På morgonen den 2 Dec. 1851, då underrättelsen oa statskuppen och fängslandet af nationalförsamlingens republikanska haate cour de Justiceo under Hardoins ordförandeskap för att ställa rapublikeas president i anklag leetilistånd och förklarade, att Louis Napoleon gjort sig skyldig till högförräderi.v Men domstolens medlemmar blefvo skiograde innan de hade huonit underteckna i departementet Droms pu vill hafva detta dekret satt i kraft igen, kan detta på sin höjd bli ett projskt, som kanske blir upptagot I nationalförsamlingen, men icke något beslut. Daily News berättar, att kadetterna vid kungliga krigsakademien i Woolwich begifI vit sig till Chislehurst och passerat revy för Napoleon III Löjligheten är här lika stor RE båda sidor, och man vet i sanning icke t hvam man skall gifva priset. Vid omnämnandet häraf anmärker Journal des Dåbats med skäl att detta uppträde skulle ha förtjent en plats i Thackerays Snobbar:es ; historia. I ett bref af den 9 Nov. fortsätter Times specielle korrespondent i Paris redogörelsen för ransakningen med de för delaktighet i mordet på generalerna Lecomte och Clement Thomas tilltalade personerna. Korrespondenten skrifyer: Förhören inför krigsrätterna i Versailles ha under de senaste båda dagarne varit mer än vanligt intressanta, särskildt hvad angår bekännelgerna af åtskilliga bland fångarne, hvilka, allt under det de förklarat sig oskyldiga till all delaktighet i mordet på generalerna, dock medgifvit att de, derför angifyande åtskilliga förevändningar, varit närvarande vid fusiljeriägen och på grund deraf meddelat åtskilliga sällsamma och dystra detaljer rörande brottets verkställande, fn af dem, en gargon lemonadier befann sig just i huset vid Rue des Rosiers, då de båda generalerna fördes dit in och varstannade i ett af rummen, tills folkhopen i rädgården, törstande efter deras blod, krossade fönsterrutorna och banade sig väg in i rummet, hvarifrån den först utsläpade general Thomas och ställde honom med ryggen mat trädgårdsmuren. Generalen höll sin hatt i handen och vände gnlsigter mot mördarne. I stället för en salva, bvil: ken genasv skulle ha gjort slut på hans lidanden, tyckes elden ha varit mycket oregelbunden och tund. sFörst, sade vitnet, trodde so ra vara Iddade tv han stod enligt telegram af den 11 dennes från Paris! företagit en politisk demonstration mot kej-!: med röstöfvervigt beslutit äte. upptagandet af. medlemmar voro kända i Paris, samlades La: det ifrågavarande dekretet. Då generalrådet