Aftonbladet – 14 november 1871, sida 3

landen, der den hårda nöden kan göra de oundgängligt att för en tid eller i ett bestämd fall anlita andras bistånd; mtan att detta ha något skadligt inflytande på iiottagsaren, me söm regel kan man säkerligen påstå, att SYarj gång man gifver en menniska direkt penning J Bjelps hura nödvändigt det än kan vara oci huru kärleksfullt och varsamt man också gö det, så är det fara värdt, att man med detsämmå i ett annat afseende gör honom skadi gsnom att förslöa det hos honom, som skull styrka honom till striden i lifvet och håll hans hafvad upprätt. 2. Härmed stär i nära sambanö, att ji mer hjelp, söm gifves, desto mer skall mai underblåsa den tyvärr alltför vanliga böjel sen att sjelf lägga händernå 1 kors och låt: andra hjelpa sig. Det offentliga fattigander. stödet ha dock de fleste en viss respekt fö att vända sig till, men den privata välgören heten faller det sig vida lättare att anropa det skall säkerligen icke slå fel, att ju störr verksamliet en välgörenbetsförening kan ut. veckla, desto större påbäng skall hon få desto mer skall hon väcka begäret efter at få vara med. Allt flere och flere skola tänka bar den och den fått hjelp, så kunna vi ocksi na somäla oss; och ofta dröjer det ick inge, innan det visar sig, att det onda pi detta sätt förökas i stället för att motar. betas. 3, När man vill hämma ett ondt, är de icke Dog, att man angriper det I dess särskilda, redan inträffade yttringar och följder notan man mäste uppsöka dess rot och källs och se till att der bli herre öfver det. Nä en elakartzd epidemi utbryter på ett ställe inskränker man sig icke till att behaadla de redan angripra patienterna, utan man vidtager sågjana mått och steg, genom hvilka man kan andanrödja sjukdomens alla orsaker och allt hvad som kan gifva henne näring och föranleda hennes vidare spridning. Så också med fattigdomen: hufvudsaken vid hvarje bemödande emot den blir alltid att angripe den i roten och verka för. kommande. Och här ka de föreningar, som blott äro välgörande, sin svagaste sida; ty väl ligger i viss mening tanken på något förekommande till grund tör dessa, för såvidt mean nemiligen vill förekomma, att de beböfvsnåe hemfala åt det offentliga understödet; man dess förenivgar vända sig dock blott till dem, som redan ha kowmit ut på nödens sluttande plan och icke lägre kuona hjelpa sig sjelfva, under det att de i ia den stora skara stå utantör, sora väl ävnu äter sitt cgei bröd, men måste strida tör att hålla nöden från dörren och med bekymmer se framtiden till mötes, emedan de veta, att en eller annan olycka kan vara tillräcklig att brioga dem i nöd. Det är dessa kandidater till armodet,, Bom också behöfva råd och hjelp, det är denna talrika klass, vi måste taga med, vär vi fråga, hvarifrån brödet skall komma, så att de många skola bli mätta. Man har gänska sinnrikt anmärkt, att det går med rätta besvarandet af denna fråga, likasom det gick i öknen enlig. evangelii beskrifning, då det tycktes vara så omöjligt att ar skaffa bröd åt de måoga tusen, då det efter mensklig beräkning såg ut, som om det vore nödvändigt att anskaffa bjelpen i stor skala annorstädes ifrån (se Joh. 6, 5—7 och Math. 14, 19), men der det visade sig, att de hungrige sjelfve hade hvad som behöfdes, jr, att hvad som en liten gosse hade fört med sig, hvilket såg så rings och obetydligt ut, blef, då den rätta välsignelsen lades deri, mer än tillräckligt att förse alla med hvad som behöfdes. I likhet med den välsignelse, som i folkets nöd i ökoen kom från frälsaren till det lilla förrådet, kowmer i det dagliga lifvet välsignelse till de s:nå omständigheterna från den rätta kärleksfulla omsorgen och förnöjsamheten. (Forts.) ELEMENTEN