Aftonbladet – 14 november 1871, sida 3

offer, Åere gånger slog rämarie omkring björken i afsigt att nå sitt offer. Slutligen aflägsnade sig björnen ett litet stycke för att drifva undan sina båda ungar, hvilka äfven kommittill stället och hvilka af modren drefvos upp i en gran. Under denna manöver af björnhonan passade låppgubben på tillfället och retirerade till en närbelägen större tall för att hafva ett säkrare skydd. Här fortsattes återigen kapplöpningen en stund, då björnen slutligen upphörde med förföljandet samt bögaf sig till sina iingat, ock lappgubben undslapp helskinnad med blotta förskräckelsen. Veckan efter Michaeli föll härstädes litet snö, och björnjägare, ibland hvilka klockaren härstädes B. Åström, hafva varit i verksamhet för att uppspåra och ringa björnaraa. Dessa jägare hade fännit och följt spåren efter trenne, en större och två mindre; men töväder inträffade under denna vecka, så att spåren, hvilka de hade följt omkring 6 mil, försvunno, och de måste denna gång upp: höra ned björnjagten, och björtiarie få nä sannölikt i fred och ro slumra den långa vintersömnen.