Aftonbladet – 14 november 1871, sida 2

hand afgjort saken utan hennes hörande. Fången och de tre qvinnorna tyckas ha tagit en viss ge neral Auberts hus i besittning, påklädt sig hans och hans dotters kläder, druckit upp Hans vin och tillegnat sig bang dyrbarheter. När slutligen fas rorna växte, öfvertälade han en vän att frambära till generalen ett anonymt bref, som utgaf honom sjelf för död och uppgaf stället; der generalen skulle finna gin täniform,; Hvilken han burit endast för att förekomma dess borttagatde af andra. Denne vän blef gripen och tvunget att oratala sanna förhållandet. Verdagner vedergällde honora med att nu angifva honom såsom skyldig till de grufligaste förbrytelser. På ransakningen med Verdagner följde i går förhöret med Ras, bataljonschef vid nationalgardet, och med Jadansky, f. d. löjtnant vid främlingslegionen. Den förstvämnde bland desse erkände, att han kommenderade den bataljon, som arresterade general Ciement Thomas och förde honom inför komiten. fan erkände äfven, att han varit närvarande vid afrättningen, ehuru ban försäkrade act han ända till det yttersta användt sitt inflytande för att hindra den och att han var ur stånd att begripa det raseri, som tycktes ha bemäktigat sig hans manskap. Kadansky, som äfven var på stället med sitt kompani, försvarade sig på samma sätt och förklarade från början till slut: Jag protesterade af alla mina krafter. Till följd af ransakningens beskaffenhet och frånvaron af alla vitnen sakna vi alla detaljer i fråga om sättet, hvarpå den blodiga tragedien försiggick. Kommissarien Rustans berättelse är allt hvad vi hafva i denna sak, och det synes underligt att personer skola bli förhörda och dömda — sågzom de utan tvifvel blifva — för ett hiskligt brott och som föröfvats under omständigheter, så fulla af dramatiskt intresse, utan att zilmäsheten fått reda på huru det gått till vid afrättpisgen r någon af de många personer, som åsett den, varit kallad att aflägga vitnesmål om händelser, fon ega historiskt intresse. Nästa vitne var Masse:at, eo urmakare, hvilken såsort skäl för sit tjenst som artillerist vid nationalatt i stormiga tider detta lönade fc än urmakeriyrkets, Masse!vts onkel är, såsom han sjelf erinrade oss, Unieskeppskapten och hamnbefälhafvare i Bougie. Hans broder är officer i armön. Huru kunde jag, utröpade han, ha mördat två generaler, då min bror tjenade i eåra leder! Masselat var förut anställd vid Ecole Militaire. Jag lemnade denna befattning, sade han för att icke längre behöfva vara vitne till hvad som föregick vid Ecole Militairo. De kaptener, som hade i uppdrag att utdela solden, stoppade penningarne i sina egna fickor, och soldaterna skrattade åt kaptenerna.n Han påstår, att han blef tvungen att stanna på en barrikad, men alla allmänna åklagarens vitnen förneka denna uppgift. Han ådagalade det största förakt för kommunens officerare. De lekte soldater, de voro blott barn. Deras kanoner vore ej försedda med ammunition eller andra tilibehör och o:a sfienden hade fallit öfver dem, så kunde de ej ha gjort något med deras löjliga artilleri. Masselat, ehuru han tjenade insurrektionen och var i öppen revolt mot lagarne, låt fotografiera sig, frawstålld på höjden af en barrikad. Hvad gör det, sade han, att man såg mig fotografierad på en barrikad, då den ju var mitt bataljfålt?. asselat var en sior filosof, vär det var fråga om andras lif, och han utvecklade gerna sina sociala teorier. För en qvinona Leroy — hang mätress, såsom han sjelf ofta kallade henne — utbredde han sig öfver de stora vyer han bade rörande ökandet af de menskliga samhällenas välbefinnande. Då denna qgvinna uttryckte sin stora ledsnad öfver de båda generalervas mördande, lugnade Masselat benne med dessa ord: Nå, hvad mera? Två generaler mer eller mindre måtte väl inte göra något! Det är ingen brist på generaler i Frankrike och vi böra ej bli förskräckta derför att två generaler dött, när det är fråga om att praktiskt tillämpa verkliga sociala grundsatser.Masselat är, liksom många af hang kamrater på pontooerna, bonapartiet. Sigoneau (hans vän) var mycket uppretad., sade han, icke på armån, utan på männen af den 4:de September, som öfverändskastade kejsaredömet och sålde Frankrike.Men hvad som är mest anmärkningsvärdt hos Masselat är bang system att försvara sig. Hans uppgift var att bevisa ett alibi. Han förklarade således, att den 18 Mars köpte han sig bröd i en bagarebod, skinka hoa en charcutier, ost hos en kryddkrämare, och så åt han upp alltsammans i sällskap med sin vän hos en restauratör. Det blef nödvändigt att få reda på de personer som sålt dessa saker åt honom, för att förvissa sig huruvida de sett Masselat på olika tider den 18 Mears. Upprepade spauingar i detta hänseende gjordes. Alla begare, charcatiers, kryddkrämare och restauratörer i qvarteren blefvo inkallade, men ingen af dem kände igen Masselst, utom en uppassare på en restaurant, som erinrade sig ha sett honom kring 8-tiden på aftonen. Nå, hur skulle jag, utbrazt Messelet, om jag mördat generslerna, ha kunnat vara hos restauratören klockan 8?. Som mordet var fullbordadt klockan 4, anmärkte åklagaren, att Muasselat mycket lätt kunpat vara hos restauratören kl. 8,och dennes lokal låg blott 25 minuters promenad från det ställe der brottet bief begånget. Ea sak tycktes särdeles mycket bekymra Masselat. Presidenten erinrade honom om att inför domstolen ej vore fråga om någon politisk förbrytelze, utan om mord, och Massolats önskan var just att betraktas som en politisk personlighet. Då han såg ohällharheten af siv ställning, drog han fram med en annan förklariog och sade att aan tillbringat hela den ifrågavarande dagen i sällskap med en trosakusk, som hade två hvita hästar för Bin vagn, och han yrkade att vederbörande skulle söka reda på karien med de två hvita hästarne. Men domstolen ansåg det ej vara värdt att anställa nya fruktlösa spaningar och undersökningen förklarades vara slutad PRESENS Dagbladet återger i dag en ur tidoivgen Kalmwer bemtad notis sngående ujp emellan komiterade för Falu—Göteborgs-jeravägen och svenska bankinrättniogsr om pen vinglån för jernvägssnläggsingens utförande. Vi hafva törat haft tilifölle upplysr att örberedande underbandlivoger i dettz afsce: -) le väl egt rum, men stt någon definitiv upp-), relse icke kan komma vill stånd, förrän en eckning af två millioner rdr i stemaktisr nom da orter, de föreslegna jernvägarne kulle genomlöpa, egt rum. Det är oss emel. ! ertid kärt kunna meddels att denna aktieeckning, hvartill inbjadniog af framstående jersonr icom orterna utgått, just nu pågär, ich då snospråken på orternas medverkan 0 jemförelsevis särdeles moderata, lärer det äl kvappast kunna betviflas att ja denna ktieteckning snart ästadkommes. Enligt hvad vi från tillförlitligt håll förport, komma först derefter de åtgärder att idtxgas, som skola betrygga företagets framång, och hvartill vi inom kort torde åter.omma. Efter hvad vi erfarit, bafva i dag gene-l: ealkonso! H. Davidson och grosshandlaren 4 ). O. Francke efterkommit den af K, M:tr mA id konsessionens meddelande föreskrifaa de;ositionen såsom geramti för jarnvägsanlägg-: FESTEN ETERN