Aftonbladet – 13 november 1871, sida 3

EN bara du fredar mig för den der otäcke officeren, som var här nyss, fruktar jag iogenting.e Axel stod just i begrepp att svara, då taket med ett förfärligt dån instörtade. Brinnande bjelkar slungades åt alla sido och under höga rop flydds största delen a kosackerna från det brinnande pörtet. Er tjock, qväfvande rök steg upp mot den mörka himmelsn, men i denna rök gnistrade och aprakade den ens eldpelaren efter den andre een utslungade millioner eldpartiklar åt alla sidor. Ha, se pu brinver äfven det der pörtet utbrast Henrik och pekade på ett uselt ruckle, som stod blott några alnar från det första. Vid Gud, fortfor han, i det bans ögon blixtrade af nyvaknadt hopp, vägen mellan de båda pörtena löper ut till skogen och om...s Tyst, tyst, aföröt Axel, som med sina snabba blickar redan undersökt den trånga passagen, låt ej en enda min förråda din afsigt, då är all räddning ute, Försigtighet, och Aykten skall lyckas. Följ nig! Vid dessa ord började ban att småningom draga sig mot det nyantända buset utan att ryssarne i förstone kunde ana orsaken. Icke heller förnyade de sitt anfall med sådan häfiighet pu som förnt, de bade nu fått sysselsättning på andra håll, Byn hotade att stryka med och emedan der funnos ett par smärre förrådshus, drogs hela deras uppmärksamhet it det häll de voro belägna, Inom rågra minöter hade fångarnes beläserihet förändrats, de misströstade icke längre om sin räddning, men iakttogo likväl försig.ighet i sila sina rörelser. Det hade lygksta lem att komma in på den ampla vägen inellan ia båda brinnsude pörtena, och i denna sin ya ställning kände de sig termligen trygga, uldenstund de hade ryggen fri, I sjeltva