Aftonbladet – 11 november 1871, sida 2

Af de i går hitkomna Wienertidningarne e veta endast Neue freie Presse och Presse nålti got om Beusts afskedstagande. Enligt den li sistnämnda tidningen lär Beust först ha inle gifvit sin afskedsansökan, sedan man å högf sta ort ganska tydligt låtit honom förstå, att u man önskade sådant och att då de faktiska motiverna härtill icke blifvit rikskansleren delgifna, återstod honom endast att i sin af-E skedsansökan anföra en nedbruten helsa som o orsaken till sin afgång. Hvad Beusts efter-s trädare, Andrassy, angår, uttrycker den ultra2 tyska tidningen sitt beklagande öfver att en s ungrare i stället för en tysk kommer att stå lg i spetsen för regeringen och lofvar sig deraf d ingentiog godt för framtiden. För öfrigt tyc-s kes Beusts afskedstagande ha gjort det dju-lr paste intryck i Wien, och stäirningen säil-r 8 k E I 1 1 : J f ( j 4 j 4 L : j 4 dras till och med lita dof och hotande, som före Marsupproret 1848. Ett telegram i går berättar, att ministerposten i London blitvit utsedd som reträtt för Beust. Riegers memorandum, hvaruti han uttalade sig mot utkastet tiil kejsarens reskript till den böhmiska landtdagen, hvilket vi häromdagen meddelade, har nu blifvit offentliggjordt; dess innehåll sngifves i det väsentligaste sålunda: Då vi ioläto oss i underhandlingar under auspicier, gom bebådade oss kronans anslutning, skedde det på det skriftliga vilkor, att saken skulle betraktas som ett odelbart helt, och att vi å vår sida skuile vara förpligtade att vidtaga åtgärder först då,när de af regeringen gifoa garantierna voro antagna och genomförda af kejsaren. Det förändrade af reskriptet är motsatsen af den ingångaa öfverenskommelsen och strider till en stor del mot reskriptet af den 12 September. Det förändrade reskriptet begär ett obetingadt erkännande af den 8. k. författningsstånd-: punkten, således en förödmjukelse af den czechiska nationen, och det har förmodligen blifvit affattadt så skarpt, för att man skulle kunna vara så mycket säkrare om att det skulle afslås af den czechiska nationen. Detl betecknar helt eczkelt förhållandet mellan de icke-ungerska länderna såsom bestämdt ge-l nom statsgrundlagarne och härigenom kränkes grundvaien för den monarkiska aktioneu, likasom den äfven kränkes derigenom, att alla förändringar i statsgrundlagarne göras obstingadt beroende af att riksrådets begge kamrar gifva sitt samtycke dertill. Härigenom är omöjligheten af en förlikning gifven, enär ett riksråd näppeligen skall koxma till ständ. Derför skola vi, om det förändrade reskriptet tillställes lsandtdagen, vägra att företaga val till riksrådet. Genom dylikt reskript skulle man ha öfvergifvit förligningen och med ett slag ha tillintetgjort allt, som blifvit uträttadt. Författvingspartiets agitation kom ingrlunda oväntad, och likväl har man lätit den utöfva inflytande på underhandlingarne om en öfverenskommelse De ungerska invändningarne konna icke anses för befogade. Slutligen varnar Rieger för den illusionen, att en tråd so.u på detta sätt blifvit söndersliten åter kan hopknytas. Den czechiska nationen skall, när reskriptet utfärdas i sin förändrade form, återvända till sin förra ståndpunkt, nemligen cn obetingad beslutsam oppositisn, som skall uppnå sin förra oböjliga fasthet. Lyckas icke förlikningen skall sannolikt icke heller någon böhmisk landtdag någonsin komma till ständ. Allt detta borde mana betänka, innan man fattade ett beslut, som icke låter göra-sig om igen, och hvars följder skola bli oberäkpeliga. Regeringen har i den permanenta kommissionens sammenträde den 3 dennes, hvilket vi för några dagar sedan omnämnde, uttalat särdeles ks-a sfsigter med afseer:ie på pressen. I o7ca ämne skrefs från Paris den 4 dennes: Då en deputerad, Jouveael, hade gjort några anmärkningar mot de bonapartistiska tidningarnes våldsamma anfall på regeringen och uppmanat till deras undertryckande, svarade utrikesministern R6musat, ait det var svårt att låta några behålla friheten, utan alt tillika medgifva devsamma åt andra. Inrikesministern Cesizir Perier gick ännu längre, i dot han tillkännagaf, att republikens president och hans kabinett ämnade lemna dyiika våldsamheter i pressea det friaste spelrum, emedan de, i det omfång de nu drifvas, just verkade som en propaganda till fördel för den moderata makten och för rejubliken. Säkert är, att del demagogiska tidningarnes otroliga tygellöshet under kejsardömet förmådde den vacklande delen af den cffentliga meningen att ställa l sig på kejsardömets sida, medan detta sjelf förderfvade allt från det ögonblick då det vidtog strängs åtgärder. Icke destomindrel. har Thiers anmodat general Valentin om att uppsätta en berättelse om den sllmänna meningens beskaffenhet i Paris och om den ver: kan, de nya radikala bladen möjligtvis kunna frambringa. Hur än general Valentins berättelse utfaller, vore det att göra sig skyldig till en orättvisa, om man lemnade fritt spolram åt de reaktionära och bonapartistiska bladen, utan att medgifva åt de ultra-. demokratiska eller kommurens blad samma . frihet. De utgöra dessutom, yttrar korrespondenten till sluts, med alla sina grofheter och snedsprång en nödvändig motvigt i våra tider. I en skrifvelse från Strasbourg till Nat. Zsitoog meddelar, att tidvingarne i Elsassi; hvimla af artiklar cch insända skrifvelser,i i hvilka trotesteras mot den tili Oktober nä-l; sta år påtänkta utskrifningen till den tyska armån. Man fordrar, att detta steg skall uppskjatas eller åtminstone inrkränkas tilll. klassen 1852 och att aila de unge män, som li burit vapen mot Tyskland, skola frita as. I Vidare förklaras det vara folkets rättighet, l att ingen skall konna tvingas inträda i dau o tyska hären, så länge det änna står invå-t nana fritt oft wälian mallan Toskl nd aAnkh IL f