Aftonbladet – 10 november 1871, sida 3

I (0 AR rn afva jag vid nyssnämda tillfälle, på grund af ordförandens till mig stälda förfrågan, i ett längre anförande yttrade, så är detta så mycket oförklarligare, som jag dervid utförligt omnämde, huru jag önskade och ville sträfva att till arbetarnes bästa och trefnad vidtag flerehanda åtgärder, så fort och i den mån et vore möjligt, såsom förbättring af skolväsendet genom fria föredrag och anordnande af teknisk undervisning, utvidgning och förbättring af arbetarebostäderna, införande af betingsarbete så allmänt som möjligt, inrättande af lifränteanstalt, inskränkning af arbetstiden, der så läte sig göra, till 10 timmar, granskning och rättvist bestämmande af aflöningsbeloppen, hvarvid flit och duglighet skulle tagas i tillbörligt betraktande och, till förhindrande af rättvist missnöje från kamraters sida, de som föra sig förtjenta af nedsättning i aflöningen, vederfaras sådan, på det att hvar och en må se, att det är arbetet och icke personen som betalas; men om dervid någon skulle få mindre än hans bergning oundgängligen kräfde, han enligt min tanke borde, om dertill funnes skäl, på annat sätt bekomma, hvad han utöfver dagspenningen behöfde. Då jag efter sammanträdets slut hade att glädja gillande af mina uttalade åsigter och önskningar rörande arbetarnes bästa, styrktes jag i den tron, att hvad jag sagt icke innehöll något hvarken orätt eller obilligt. Hade förhållandet varit annorlunda, är jag öfvertygad om, att-arbetarnes forne chef skulle hafva ansett sig skyldig att med något ord bemöta mitt anförande. Då jag nu hoppas, att arbetarne äro fullt öfvertygade om de illasinnade ryktenas grundlöshet, vill jag ej efterforska, hvem som ursprungligen utspridt dem, i hopp att det skett mera af lättsinne än afsigt att skada; men skulle mot förmodan åter oordningar till följd deraf uppstå, anser jag nödigt att i första rummet efterforeka och leda i bevis, hvem det är, som sålunda gör sig skyldig till uppväckande af oordningar, hvilkas utsträckning och följder ingen kan beräkna. Att min mening ingaJunda är att nedsätta aflöningarne i allmänhet, kan bäst synas deraf, att jag till dato inalles förböjt aftöningen för 305 arbetare vid Motala med omkring 17,000 rår rmt, pr år räknadt, och att, med undantag af de 15, som med den 1 December skulle få något afdrag, blott två, och det på goda skäl, fått vidkännas sådant. Vid efterforskningar af anledningarne till missnöjet mot ingeniör Vittenström har jag icke fuonit några giltiga skäl. De anse honom vara sträng, men de allra flesta hafva icke kunnat annat än medgifva, att han varit rättvis. Arbetets beskaffenhet i valsverket fordrar naturligtvis en större noggraonhet och uppmärksamhet än i de öfriga verkstäderna, och detta gör det nödvändigt från verkmästarens sida att fordra af arbetarne derstädes största ordning och lydnad. Arbetets beskaffenhet gör ock, att der en större omsättning af arbetare eger rum än annorstädes, hvadun verkmästaren ständigt är tvungen att inöfva nytt folk, som han dervid icke kan undgå att ofta allvarligen tillrättavisa. Såsom ett bevis på, att missnöjet var tillfälligt, anser jag det faktum, att ingen af hans arbetare förut hos mig anfört klagomål mot honom, och såsom bevis på hans intresse för arbetarnes bästa, kan jag anföra, att ingen af hrr verkmästare 2å mycket som han hos mig framställt förslag i den vägen och att han senast dagen före oroligheterna med mig talade om önskvärdheten af att kunna sätta arbetena i valsverket på beting, få sina vilkor förbättrade, en förändring, som det också är meningen att från och med början af nästa år vidtaga. Sjelf mest af alla intresserad af sitt arbete, må han ej klandras, om han fordrade, att alla skulle göra sin skyldighet; det måste ock rättvist erkännas, att under hans 8 åriga föreståndareskap för valsverket det i alia afseenden gått betydligt framåt. De åtgärder, som väckt missnöje, såsom ofvannämnda nedsättning af aflöningen för 15 man, hvilken på goda skäl bestämdes, samt matrikels upprättande öfver arbetarne, utvisande deras uppförande, flit och duglighet, hvaraf i allmänhet framgår ett för arbetarne hedrande förhållande, om än motsatsen för en och annan — dessa åtgärder vidtogos på min tillsägelse och ingalunda till följd af någon önskan å hans sida att ställa sina arbetare i någon ofördelaktig dager inför mig. Detta förklarade jag ock uttryckligen på lördagen för de 25 ombuden, men då af giltiga skäl dessa åtgärder började på den afdelning han förestod, hafva arbetarne föreställt sig, att han varit orsaken dertill. Af samma skäl, hvarpå ingeniör Vittenström, såsom förut är nämndt, stödde sia anhållan, att icke några strängare bestraffoingsåtgärder måtte vidtagas, har jag hittills icke vidgjort annat än sökt få reda på oordningarnes anstiftare och ledare, och anser jag icke några andra böra bestraffas än desse, medelst deras afskedande och aflägsnande från verkstaden, för aåvidt det är möjligt att få reda på dem. Sedan detta skett, är jag öfvertygad om, att de öfriga arbetare, som voro närvarande vid uppträdet mot ingeniör Vittenström, gerna vilja uttala sitt ogillande af hvad som skett och anhålla att åter få arbeta under honom, Skulle mot förmodan de öfriga arbetarne vilja taga parti för dem, som jag efter NOBRIRAN och sorgfallig undersökning anger böra skiljas verkstaden, då anser jag nödigt att stänga den verkstaden, och skulle något våld mot person dervid begåg, så torde ej vara rätt att icke tillkalla militärstyrka till fredande af dem, som ordentligt vilja fortsätta sitt arbete och endast genom hotelser tvingas deltaga i oordningen; men jag förlitar mig fullt och fast på, att det stora flertalet af arbetarne bar för mycket rättskänsla och förstånd för att ej inse den risk de löpa och gerna se sig befriade från ovärdiga kamrater. Då emellercid ingen kan med full säkerhet beräkna följderna af den ena eller andra bestraffningsåtgärden, har jag, ehuru egande enligt min instruktion full makt och myndighet att handla efter bästa öfvertygelse, härmedelat velat anhålla om styrelsens beslut, med anledniog af hvad jag nu haft äran anföra. I aniedniog af denna rapport fattade styrelsen följande beslut: Med anledning af disponentens förestående anmälan förklarade styrelsen, att, ehuru styrelsen på grund af såväl muntligen som skriflligen till disponenten meddelade instruktioner ansåg det vara disponentens såväl rättighet som pligt att utan tillfälligt bemyndigande vidtaga de åtgärder han kan pröfva ändamålsenliga till förekommande i framtiden af dylika opassande yttringar af missnöje, ville dock styrelsen, då saken blifvit understäld dess afgörande, härmedelst besluta: 1 Att de bland arbetarne, som, efter af disponenten anstälda noggranna och sorgfälliga undersökningar af honom pröfvas bafva varit de egent-. liga upphofsmännen tiil och ledarne utaf de för-; Öj vade oordningarne, skola oförtöfvadt afskedas och från verkstaden skiljas; samt att . vs 2. Samtlige öfrige arbetare, som vilja vid sitt arbete i valsverket bibehållas, skola skriftligen . förklara sitt ogiliande al hvad som skett och dermig åt ett af flere bolagsmän uttaladt fullkomligt så att arbetarne kunde genom flit och skicklighet slutit. I Nizza afsomnade hon för två år sedan. Jag kunde ej återvända genast till fäderneslandet, ty vid Elisabeths graf ville jag: föret oråta nt Tag villa återkomma som en