Aftonbladet – 9 november 1871, sida 2

ågon krigskassa, men villa rekommendera itt ändringsförslag, då det kunde förutses, tt kamurarens plurslitet skulle understödja egeringsförslaget, Den klerikale deputersden Lagscheider (från Beiern, centers) slöt sig i sllt väsentligt till Hoverbeck, Han anmärkte, stt folkots välfärd var oförenlig med en krigskassa af detta elag och att han, öfvertygad om att nationens välfärd var lagd i hans haud (allmän munterhet), icke kunde rösta för lagen: Talaren fortfor: Den eom ger Bitt samtycke till detta förslag... (Manaterhet och larmande afbrott, hvarefter talaven teg tills presidenten uppmanade honom att fortsätta)... han tyckes ha glömt har många svettdroppar klibba vid hvsrenda skilling. Efter det ytterligare en deputerad ar förtschrittspartiet hade yttrat sig mot 1aven, reste sig furst Bismarck under allmän spänniog. Rikskansleren bruker begära ordet endast då en principfråga sf vigt, hvilken kräfver hans personliga mellankomst, skall afgöras; i de flesta andra fall Iåter han representera sig af statsministern Delbräck. Furst Bismarck yttrade sig hutvudsakligen på följande sätt: Tilldragelserna i fjor hafva på ett mers välteligt och öfvertygands sätt visat, äa nigon telare. kan bli i stånd till, gagosligheten och nölvändigheten al att ega on rikskrigskessa. Om viicke haft krigskassan, skulla vi icke hafva vannit de få dagars försprång, som var till1 räckligt att betäcka Rhein-stravden; Rheinofala och Rheinprovinsen emot fiendens an1. tall Då deputsradea Have:beck fordrär, att rigsdagen vid en krigsförklaring stall tillfrågas: på samma sätt sonr förbundsrådst, så glömmer han alldeles, att hela den vanskliga politik, som går före utbrottet af ott krig, il bög grad försvåras genom offentliga förhandlinger i riksdagen, hvarernot man i förbundsrådet, som blott är att betrakta såsom ett atvidgadt statsråd, mycket väl kan diskutera nödvändigheten af en krigeförklaring, utan stt förhandlingarnoe komma-till allmänhetens kännedom. Hoverbacks ändringsförslag, enligt hvilket kejsaren blott i händelse at ett! försverskrig skall vara berättigad att Gisponera öfver krigskassans raedel, förklarar jag) våra adtagligt. Det skulle vara en oförsvarlig politik vatt lemna fended tid att rätta! sios: planer i verket och att icke slå till förr äv hanvangripit det tyska territoriet på den ena eller andra punkten. Jag anser att ett försvar, som sker med ett energiskt angrepp (Vorstozs.) mot fianden, är det mest vorksamma och att det är mycket pyitigt för ett j iand, som hår så utsträckta gränser som Tyskland; att följa Fredrik den Stores exompel, hvilken i sjödriga kriget icke väntade tills man hade dragit tillsammans nätet öfver hans bufvud, utan med ett raskt tag slet sönder det. Om Hoverbecks ändringsföreleg blir antaget, kommer lagen icke till stånd. Jig vill då gifva Preussen det rådet att behålla sin eged krigskassa tilldess et heltysk. blifvit på snotsgligå vilkor pprttt en Hoverbect besvarsde Bismarcks tel med den anmärkning, stt det afrikskauslsrensyttranden syntes framgå, attoabsolatismen var den beqvämaste statsform. för krigsförklsringers. Bismarck: ?Dsanna anmärkniog är orättvis; det är ett faktum, att Prezssen efier hvsrt och ett af dosenaste tro krigen (1864; 1866.1870) gått framåt i Uberslitet och Konstitationelt styrolsesätt (munterhet). Om man frågar tnig hvad som kommer att ske, i händelse: riksdagen efteråt nekar sitt samtycke till kriget, så svarar jag, att jag icke kan inlåta mig på en sådan konjskturalpolitik. Jag kan icke yttra mig om hvad folk, som jag icke kännar, skola görg uadetorständigheter, som jag heller icke käneer. Enabgt mia personliga uppfattning stulls man Kanhända i sådant fall bli nödgad stt tagasin krigsförklaring tilbaka (Tunterbet) deh sfsätta de state män, söm feke hade förstått sit wadgå bonflikten.?.. (Skratt.) Eter det hr Mieqvel ägen en gång hade rekommenderat lagen och tillagt den anmärkningen, att en krigslyaten rikzkaneler näppeligen ekulte låta binda sig af eft äadringsförslag sådant söm Hoverbscks samt att det var mycket svårt att sriija mellan ett anfallsoch ett försvarskrig, blef lagförslagets 1:sta artikel (om upprättandet af en krigskassa för det tyska riket) sntagen med stor plaralitet: Till 2:dra srukeln inlemnszederateraden Bodelschriog ett ändripgsförslar (om krigskassens kompletterande i händelse af dess förminskning), som likaledes antogs med öfvervägande mrejoritet. Således slntades lagens andra behandling med eriogsförslagets seger. I tisdags egde tredje behandlingen af förslaget rum, då, såsom te. legrafen meddelat, riksdagen entog krigsfondlagen oförändrad. s ber RR RR RA BRRSVEE fg Jr Vendt8me-kolonnen skall till i Mars rmänad vars uppförd på sn plats igen, Hr Thiers önosker att Napoleon I:s staty åter uppställes på kolonnen. General Trochu bar trots alla intriger blifvit vald till president i generalrådet i Morbihan rced30 röster at 32. Detta votam gaf anledning til en för .geveralen mycket sympatetisk demonstration. Den franske fullmäktigen Goulard har anländt till Frankfurt för att lägga band vid de allrasista anordringarne med freden mellan Frankrike och Tyskland. Bland män från kommunens dagar, som man trodde omkomna; men som räddat lifvet, är Jules Val!es. Rappels berättar, ntt han under fyra månader upeehöll sig okänd på ett bosvitel. i Pris; der ban sysbelsottes som liksvepare, till dess! han, klädd i en prostdrägt, som en vänd skaffst Fönom, lyct kades fly ur Frankriks, .Deremot har komimunens sekreterare, Amouroux, som rymde havs ögon gnistrade, får jag fatt i den 7ödhåriga karnaljen, som nu tyckte att han