Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

vora möjligt, trots olägenheterna, trots farorna till och med! Jo, uti ett nytt land, utan historia, utan . några antecedentia, såsom i Förenta Staterna; i ett land sådant som vårt dekreterar man icke en hufvudstad, man känner den och någongång underkastar man sig den. Frankrikes hufvudstad är såsom solen, kona är, och erinrar mig om general Bonapartes ord till de österrikiska fullmäktige: I må erkänna eller icke den franska republiken, hon är liksom solen — den är blind, som ej ser den! fven denna fråga — ajournerad. Slutligen sjelfva fundamentalfrågan, den som står öfver alla andra, formen för regeringen — ajournerad ,.. Af alla församlingar, är icke den nuvarande den minst lämpliga för grundläggandet af en definitiv regering? Från rättens synpunkt — har hon väl fullmakt dertill? Dettx är en fruktansvärd fråga. Denna församlings ursprung, omständigheterna vid dess väljande — göra ej de denna rätt omöjlig för densamma ?... Man talar om bonapartistiska intriger och konspirationer. Jag känner mig ega mod att inlåta mig på alla dessa ämnen, derför att jag har ingenting att dölja och min frimodighet hemtar sin styrka från loyaliteten: det finns inga bonapartistiska konspirationer, det kommer ej att finnas sådana. Det finns uppriktiga patrioter, män med fagt öfvertygelse, som upplysa sina medborgare om hvad de anse vara landets ställning, män hvilka med moderation utöfva sina medborgerliga rättigheter under respekt för ordningen, på det ej stasens olyckor måtte ökas. Och veten I, för att säga rent ut, hvilka de äro som bidragit till rekryterandet af partigängare åt Napoleonerne? Det är huset Bourbon, som konstaterat sin afsägelse genom den hvita fanan, symbolen af ancien regime; det är de: ytterliga radikalerne, som missbrukade all frihet och slutade, efter en vanmäktig och förhatlig diktatur, med kommunens fasor! Utan tvifvel hoppas vi att öppna ögonen på folket genom att låta det jemföra aderton års välmåga, lugn, ära med vår ställning sedan den 4 September: handeln släpande sig fram, industrien förlamad, verkstäderna stängda. Hvarje eländig, sjuklig menniska erinrar ju sig sin fordna helsa och styrka. När vi fått vädja till folket, kunna förbättringarne börja. Bland den mängd tidningar, som på genare tiden uppstått eller åter börjat utkomma i Paris, har onekligen den af Frsngdis Hugo redigerade Rappel ådragit sig största uspmärksamheten. Orsaken härtill torde i främsta rummet vara ett i tidningen intsget bref af Vietor Hugo, redaktärens fader, hvilket icke vitnar synnerligen till förmån för författarens urskilning och politiska sans. Tidnaingen Soir, som häraf tagit sig anledning att påpeka den vacklande hållning, som i politiskt hänseende alltid utmärkt Hugo, egnar spevielt åt hane uppträdande i Rsppel en artikel, ur hvilken vi återgifva följarde: Victor Hugo har redan länge bär af en hvar, som hyser rågot intresse för ordning och frihet, blifvit ansedd zom en anhängare af demagogien, d. v. 8. af oordningens sak och de okunniga mat görnas anarkiska despoti. Han behöfver derföre icke gå så fiffigt till väga rom fordom Icarus, för att hålla sig midt emellan himmelen och hafvet, och vi skulle icke ha funnit det löna mödan att här omtala, att han åter uppträdt med sina antiteser på den politiska arenan, om vi icke hade trott, att Victor Hugo, som i Frankrike redan länge blifvit bedömd efter förtjenst, kanske utom våra gränser betraktas kom en betydande personlighet, som en representant för franskt tänkesätt. Det skulle göra oss mycket ondt, om någon utom Frankrikes gränser skulle tro, att det är franska folkets åsigter som uttalas i fraser sådana gom dessa: Att vara en koloss är ingenting, när man icke är en själ. Turkiet har varit en koloss, Ryssland är det, och det tyska kejsarriket skall blifva det; det är odjur, skapta af mörkret; jättekräldjur. När jätten har vingar på, är det erkeengelnp: Frankrike står högst, derföre att det är bevingadt och lysande. Och derför är det den stora upplysta nationen, är det den stora revolutionära nationen., Slika orimligheter finna måhända ännu beundrare bland kommunens obildade anhängare; men alla andra rycka på axlarne deråt. Vi vilja derför kort och godt låta utlandet veta, att-när det är fråga om skalden Hugo, bysa alla fransmän en stor och uppriktig beundran för honom; ty vi kunna icke glömma hans odödliga dikter, som höra till de skönaste i vårt språk och nästan kunna mäta sig med, hvad Lamartine och A. de Musset hafva skrifvit Men som politiker sätter nationen honom i jemnbredd med Belmontet (Napoleonismens Victor Hugo). Man bör slutligen icke annorstädes låta Frankrike dela ansvaret för dessa apokalyptiska galenskaper. Från Japan bafva underrättelser af vigt ingått till Europa, Enligt bref från Jeddo, daterade den 10 September, skulle landet stå nära en politisk och social omhvälfning. Samtliga furstarne, dsimios, hafva nemligen nedlagt sina värdigheter, och från nionde månaden af det japanska året, eller ungefär från slutet af Öktober, skolg de bo i Jeddo såsom privata personer. De behålla en tiondedel af sina förra inkomster af landet; under det de öfriga nio tiondedelsroe skola tillfalla centralregeringen i Jeddo. Regeringen skall utnämna nya guvernörer i provinserna och desse bli blott centralregeringens tjenstemän; de få tagas ur de förra furstefamiljerna eller från annat böll, allt efter regeringens vilja. -Hand i band med denna politiska omgestaltning går en annan, kanske ännu vigtigare, social reform. Under de följande fem åren skola namligen alla Samural — den klass, som bär tvenne svärd — hvilka förut måste underbålles ef furstarne och stordignitärerne, bli afskedade. ig några berättelser skola de få behålla sin aflöning, evligt andra skola de få en bestämd swnma för en gång mot afstående af sinal rättigheter. Efter de fem årens förlopp få de sörja för sig sjeliva, såsom jordbrukare, handtverkare, köpmän o. g. v. Jeamte andra förändringar skall också allmän militärpligt införas. — Dessa reformer motiveras i ett: dekret af Mikadon, hvars väsentliga ionehåll är följande: Då vi verkligen önska, att göra vårt folk lyckligt och skänka det en hedran-: de plats bland folken, måste vi verksamt i bandla. Detta kan enligt vår mening ej skel på annat sätt än genom en koncentration afl: regeringsmakten. Nyligen såg jeg mig för-! 1 anledd att fråntaga farstarne derat makt som guvernörer, men några af dem aktade Åh, var lugn för det, svarade löjtnanten i med tillförsigt, jag är ingen nybörjare i kon:i