Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

Det går jag in på utsn den minsta inrändning. j Kaptenen nickade och försjönk några miter i djupt grubbel. Slutligen upplyfte han nufvodet, sparkade till en trädgren, så att len föll rakt in i elden och sade med så låg stämma, att soldaterna icke hörde det: När aflösningen sker, sker också vårt upporott. Jag har kommenderat hit tjugu raska sossar af mitt kompani. Hälften blir qvar vär, ty det är alltid godt att ha ryggen fri, fall någon olycka skulle bända oss; hältten a vi med oss. Men, sedan kommer den rågan, åt hvilket båll vi först skola vända )88.N Åt söder., svarade löjtnanten utan ett igonblicks betänkande. De komma ju derfrån och... Och vi löpa ju också rakt i famaen på Kamenski, inföll kaptezen hastigt. Löjtnanten teg. Kaptenen betraktade hoom några ögonblick med ett faderligt deltavande, och sade derefter, i det han lätt slog onom på skuldran: . Vi miste förntse allt, löjtnant, således ifven hvad som kan hända, om vi taga den iktning, som ni vill. Jag säger derför inte stt ert förslag är förkastadt, men jag vill vara göra er uppmärksam på hvad som kan nträffa. Och -kan inte. detsamma inträffa om vi åga norrot, inföll löjtnanten hastigt. Der a vi ju Vlastoff, som hotar oss från den idan. Hm, bm; ni talar inte illa, -mumwlade kaptenen mera för sig sjelf. Nåväl, dä, ortfor han efter några ögonblicks tystnad, ni får råda; vi skola gå åtsöder. Men, det äger jag! håll ögonen öppna och vapnen i Ydniog, ty fan vet hvad som döljer sig i kögarne.