Aftonbladet – 8 november 1871, sida 2

ordentlig omsorg ledd artistisk utveckling att göra fröken Riegos konstnärskap till föremål för ett enhälligt och varmt intresse, som ej kan annat än ytterligare förkofras och befästas, då man, såsom nu var förhållandet, tydligen finner att det är erkänsamt och värdigt motsvaradt af nitiska bemödanden och derpå grundade väsentliga framsteg. Konsertens inledningsnummer, den herrliga brefarian ur Mozarts Don Jaan,, frambragte väl ej det intryck, som mången torde hafva lofvat sig deraf; men det visade sig genast, att orsaken härtill varit en lätt förklarlig rädsla hos sångerskan, som redan i följande nummer, duon är Villars dragoner,, belönade anuditoriets välvilliga uppmuntran med präktiga toneffekter och karakteristisk tolkning af kompositionens dramatiska betydelse, en förmåga, som emellertid ännu lyckligare gjorde sig gällande i återgifvandet af den inagaude bravurarian ur Den förtrollade katten af Ivar Hallström, Romanssången med dess särskilda fordringar lände likaledes i rikt mått konsertgifvariunan till utmärkelse, och Kjerulfs Ved Söen skulle, förutan de ornamenter, hvarmed man utsmyckat den hjertliga tondikten, hafva blifvit verkligt tjusande, så friskt och fullt som dess djupa stämning nu fick framträda, Af de italienska såpgprofven anslog företrädesvis romansen urLa Straniere, hvaremot Rossinis Tarantella med all sin svindlande liftighet föreföll mera kuriös än egontligen betecknande. Soirten afslutades med den af-hr Dannström arrangerade ack laka, som blifvit ett favoritämne för å af våra utmärktare konsertsångerS ch hvari fröken Riego fick tillfälle att ;restera en särdeles vårdad och förtjenstfull vation. Hon understöddes i och med flora nommer af en ung musikälskare, hvars såväl pianospel som sång med rätta vunnc publikens byllning, samt af de svenske qvartettsångarne., hvilka särskildt med Neckrosen, at Abt framkallade stormande bifallsyttringar.